onsdag 31 januari 2018

Våren startar i botaniska

Ungefär så här års brukar jag försöka starta igång vårkänslorna genom ett besök i Göteborgs Botaniska Trädgård. Där är det ofta pålitligt med tidig vårblomning. I januari och början av februari kan man nästan känna sig säker på att hitta en och annan blommande lökväxt i lökträdgården. Milda vintrar som i år kan man räkna med mer än en och annan. Jag tog en lång promenad där i går i det värmande solskenet här i Göteborg. Det kändes absolut en aning av vår även om det också kom kyliga vindpustar ibland.

Tidigast att blomma är i allmänhet ett antal arter av tidlösa. Det finns flera sådana som egentligen bör kallas vinterblommande och i sin hemmiljö är vana att blomma mitt i vintern. I lökträdgården fanns det ett flertal, som blommade för fullt. Ljuset är lite dåligt så här års, så de öppnar sig inte helt men är fina i alla fall. I en del fall finare. Här kommer ett antal bilder.


Först är det Colchicum atticum, trasljusblomma, som hör hemma i södra Grekland som namnet antyder. Finns även i södra Bulgarien och i centrala Turkiet. Det svenska namnet syftar på att kronbladen efter hand delvis fransar upp sig till tunna trådar.


Colchicum doerfleri, makedonsk ljusblomma, återfinns även den i Balkanområdet.


Colchicum mirzoevae är helt ny för mig. Jag har inte sett den förut och den har troligen inte funnits utplanterad i bäddarna i lökträdgården, utan odlats enbart i kruka i lökhuset. Det är detta som är så fantastiskt med botaniskas lökträdgård. Här kan man få se sällsynta lökväxter som i normalfallet enbart finns specialsamlingar och då inte är tillgängliga för allmänheten att beskåda. Att den är ovanlig odling framgår av att jag inte kunnat hitta en enda bild av blomman på internet. Den växer vilt i Armenien och har kommit till Botaniska via Janis Ruksans.

Colchicum serpentinum, serpentinljusblomma, från Turkiet kan i likhet med flera andra tidlösor finnas i flera olika färger från rent vitt till ljusrosa. Den är lite mera lättodlad än de föregående har jag kunnat konstatera. Jag har lyckat få den att överleva några år i min lökbädd, fast numer odlar jag den bara i kruka i lökhuset. Där är den på gång men har inte riktigt börjat blomma än.



Det är inte bara tidlösor, utan även några krokusar blommar nu. Crocus baytopiorum, turkoskrokus, har en utsökt färg som kommer bäst till sin rätt, tycker jag, då blommorna inte är helt öppna som här. (Beklagar viss oskärpa i bilden) Även denna har jag lyckats odla på friland i min lökbädd.


Crocus chrysanthus, bägarkrokus, är välkänd och finns i ett otal sorter i handeln. De flesta är hybrider men här handlar det om den äkta, vildinsamlade varan från Turkiet eller möjligen Grekland. Går inte att avgöra eftersom den här i lökbädden sprider sig med frö och dyker upp på olika ställen. Just dessa växer mitt inne i en Bukiniczia kabulica, som ser ut att må lite dåligt. Jag fotograferade samma vid den här tiden förra året och då såg bukiniczian betydligt fräschare ut. Även den är en som frösår sig och återfinns numera i stora delar av lökträdgården.


Slutligen en art från ett helt annat släkte nämligen en ranunkel, Ranunculus calandrinioides, sidenblomsranunkel. Tittar man i SKUD anges den som en rumsväxt och det skall bli intressant att se hur den kommer att utvecklas här på friland. Den är nyplanterad så framtiden får utvisa hur det går. Första vintern har den alltså klarat så här långt. Hemlandet är Marocko, där den växer i Atlasbergen. Alltid spännande med afrikaner på friland i Sverige. Det finns en hel del annat från Marocko i botaniska så det kan gå även med buskar och träd.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar