tisdag 2 januari 2018

Vintergrönt på vintern

Nu när det nya året börjar är det dags att försöka få till lite blogginlägg igen. Senhösten var fylld av mycket annat än trädgård och bloggen fanns bara längst bak i medvetandet. I dag var det dags för en tur till landet i ”vårvädret”. Sol och 6 grader är inte alls dumt att inleda året med! Det slog mig när jag gick runt vilken glädje man har av de vintergröna buskarna under vintern. Det blir en trevlig kontrast mot det bruna och grå som annars dominerar. Innan jag börjar med det vintergröna får jag visa en bild på den ”stolliga” busken hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense. Den har numera förlagt sin blomning allt tidigare. Från vårblommande till vinterblommande och numera snarast senhöstblommande. I år var mängder av knoppar fullt utslagna i november. Ett par frostnätter i december brände många av blommorna men nu slår nya knoppar ut. Det är väl roligt på sitt sätt men det blir aldrig detsamma med vinterblomning som den riktiga blomningen, som egentligen skall komma i mars-april. När huvuddelen av knopparna redan slagit ut under hösten/vintern blir vårblomningen rätt skral.

Över till det vintergröna. Här kommer en översikt av det jag kallar torvparti sydväst. Längst fram en vintergrön silverbuske, Elaeagnus x ebbingei. Bakom och till höger om trädstammen i mitten av bilden ett par olika rododendron, som i dag är drygt en meter höga och så småningom skall bli det dubbla. Till höger en lagerhägg med stora breda blad, Prunus laurocerasus ’Rotundifolia’. Troligen den minst härdiga sorten men har klarat sig över all förväntan. Kan komma att bli 4-5 meter hög med tiden. Över den ser man en bambu vid namn Fargesia angustissima. Skillnaden i bladfärg och –form ger nyansskillnader i det gröna.


Här har nu mina rododendron nått en storlek då jag inte behöver oroa mig för rådjursangrepp under vintern. Längre ned i trädgården har jag mera lågvuxna sorter och här lär jag få fortsätta ett bra tag till med att inhägna under vintern. Jag använder ett lätt nylonnät upphängt på särskilda plaststänger. Man kan tycka att rådjuren hur lätt som helst skulle kunna välta omkull det, men det gör de inte.



Även i stenpartiet kan man plantera in vintergrönt av olika slag. Första bilden visar en dvärgtibast, Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’. Lyser grönt och fint mellan de mossbelupna stenarna. Behöver ingen rådjurstäckning. Tibast är helt betningssäker.


Värre på den punkten är det med små dvärgväxande ädelgranar. Här är det sorten Abies veitchii ’Rumburk’. Får numera en kycklingnätsbur över sig på vintern efter att ha attackerats kraftigt för några år sedan. Är fortfarande lite säregen i formen men har i alla fall kommit tillbaka igen. Abies ätes alltså men inte Picea. Vad det är för skillnad för rådjuren är inte lätt att förstå.


Inte heller min lilla dvärväxta ceder, Cedrus libanii ’Taurus’ faller i smaken. Man undrar lite hur rådjuren bär sig åt för att skilja olika barrväxter från varandra. Provsmakar de eller? I alla fall kan de inte vara så vana vid libanoncedrar i vårt land.