torsdag 22 juni 2017

Afrikagäst

Nu blommar Moraea spathulata, gul påfågelslilja, i mitt stenparti för andra gången. Det är en knölväxt som är besläktad med iris och har sin naturliga hemvist i ett område i sydöstra Afrika från Sydafrika via Zimbabwe till Mozambique. Kan en vintergrön växt från det området växa och till och med blomma i Kungsbacka? Svaret är ja och blomningen kanske har samband med ovanligt gynnsamma vintrar under några år.
Den hemfördes en gång för flera decennier sedan till botaniska i Göteborg av Gerben Tjeerdsma. Där odlades den i den s k stäpprabatten framför administrationsbyggnaden. Jag har fått fröer därifrån och den grodde lätt. Jag hade ursprungligen 4-5 plantor som jag kunde plantera ut i stenpartiet. Av dem överlevde en och växte efter hand till med bland annat flera sidoknölar. Dessa knölar blommade första gången 2015 och blommar nu för andra gången. Det är en lustig växt som bildar sidoknölar och varje knöl ger upphov till dels ett långt vintergrönt blad och dels en blomstängel. Så småningom bildas en allt större rugge med blomstänglar. Efter första blomningen tog jag fröer och sådde. Nu har jag sju små fröplantor som står på tillväxt.



Som sagt är påfågelsliljan nära släkt med våra irisar och de kanske inte för oss är så exotiska men är likväl högt uppskattade trädgårdsväxter. De skägglösa strandirisarna börjar nu blomma och här kommer en bild på en sort som jag tycket mycket om. Namnet är Iris sibirica ’Silver Edge’ och som synes kom i förmiddags strax innan bilden togs ett lätt regn. 



Nu blommar också vissa arter i släktet stjärnhyacinter. Den vita Camassia leichtlinii börjar så smått ha blommat över nu till midsommar. Kanske lite sen i år. Stjärnhyacinter är mycket trevliga växter som inte odlas så mycket som de förtjänar. Vit stjärnhyacint sprider sig här lätt med frö och har nästan lite tendenser åt ogräshållet. Där den står i mullrik jord och lite halvskuggigt får den gärna breda ut sig. Andra bilden visar namnsorten Camassia leichtlinii ’Semiplena’ med halvfyllda blommor som namnet anger.



En märklig blomma har hornrapunkeln, Phyteuma scheuchzeri. Den kommer från södra Alperna och Italien och tillhör samma växtfamilj som blåklockorna, Campanulaceae, vilket kan tyckas förvånande då man ser blomman. Blommorna är formade som horn sittande i en rund blomställning. Mycket märklig blomma då man tittar lite närmare på den. I likhet med föregående självsår den sig lätt men den är inte svår att rensa bort om man så önskar.


För rätt många år sedan tog jag hand om ett gammalt cementrör som blivit över då brunnen borrades på 60-talet. Jag fyllde det med grus och hade en ambition att det skulle kunna bli en slags miniatyrstenparti. I gruset placerades enligt konstens alla regler ett antal stenar och diverse sådda stenpartiväxter planterades mellan dem. Tyvärr var växtvalet inte optimalt och efter hand dog det mesta och så småningom togs hela utrymmet över av en av dem - en art av tibast, Daphne oleoides ssp kurdica, östlig olivtibast. Helt tokigt växtval med tanke på utrymmet men det blev så småningom rätt lyckat i alla fall. Nu blommar den men det är lite löjligt att tänka på att den var tänkt som en liten växt i ett miniatyrstenparti. Ibland tänker man som en tröskmaskin.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar