söndag 2 oktober 2016

Sista blomningen

Nu går vi obönhörligen in i sommarens slutfas. De allra sista blommorna kan man ännu njuta av. Det finns en och annan eftersläntrare, som kommer ännu senare, bland annat bland tidlösor och höstkrokus men det mesta är slut nu. I dag har jag flyttat mina bopålar till Göteborg för vinterviste i lägenheten där. Sommaren har varit ovanligt lång och ända in i den sista veckan har det känts som sommar. Det blev då lite höstrabalder med kuling och regn men det var nästan skönt att få ett tydligt sommaravbrott.

En pålitlig gammaldags perenn som blommar länge och långt ut på hösten är rudbeckian. Den här sorten heter Rudbeckia fulgida var sullivantii ’Goldsturm’, strålrudbeckia. Lyser som en sol och har känts riktigt uppiggande på morgonen då jag passerat den, efter ha varit vid brevlådan och hämtat tidningen.  Förra året hittade jag ett riktigt mörklilabladigt höstsilverax, Actaea siimplex ’Carbonella’. Nästan svarta blad och jag fick för mig att den skulle kunna bli en bra kontrast till ’Goldsturm’. Den är senare med blomningen än mina övriga sorter av höstsilverax och jag är inte säker på om den skall hinna slå ut. Det gör inte så mycket eftersom det var bladen som lockade mest. Här ses de båda tillsammans. 


I närheten hittar man en astersläkting som är min allra senast blommande perenn. Det är Boltonia asteroides. Högväxt och frisk i växtsättet. Den står stadigt i storm och ösregn men som sagt väldigt sen. Den har just börjat slå ut och det dröjer ett par veckor innan den står fullt i blom. Då är den likväl ovanligt tidig i år. Det kan väl förklaras av en ovanlig varm september.


De höstblommande tidlösorna blommar lite efter hand. Här är det den vita Colchicum autumnale ’Album’, som just när jag flyttar till stan står i sitt finaste flor.


Allt är inte blommor utan det finns även färgglada bär. Trolldruva finns flera sorter med olika färg på bären. En av mina favoriter är Actaea asiatica, asiatisk trolldruva. Svarta bär på rosa stjälkar är ingen dum kombination.


Även pionernas fröer kan vara dekorativa. Här är det Paeonia cambessedesii, balearpion, som förvånar mig och resten av världen med att överleva och blomma här hos mig. Inte bara det, utan också sätta frön som jag skördade igår och sådde direkt. Möjligen kan det innebära att jag tjänar ett år och att den alltså skulle kunna få sina första blad redan till våren.


En liten buske som inte är tänkt skall blomma nu, utan på våren, Daphne alpina, alptibast, har kommit fel i tiden i år och blommar just nu för fullt. Dumt, jag skulle föredra att den väntade till våren.


Slutligen får jag visa att det i området finns en lång historia. Jag har av olika skäl fått gräva upp och flytta en del jord under året. Det har hänt förr och brukar resultera i att jag hittar olika spännande saker. Nu blev det lite extra spännande genom att det dök upp en avbruten flintkniv. Jag har hittat flintföremål förut men inget liknande. Min tomt ligger högt och för sådär 8-10000 år sedan var den plats där mitt hus står en ö, i det som då var en skärgård. I närheten finns gånggrifter från stenåldern och bara ett par hundra meter bort flera bronsåldersrösen. I stort sett förbi mitt hus går den urgamla nordsydliga ”landsvägen” med anor från bronsåldern, föregångaren till E-sexan.








1 kommentar:

  1. Ja visst har det varit en bra trädgårdssommar om än lite väl torr här på ostkusten. Spännande med de historiska fynden!

    SvaraRadera