Hösten kom tvärt

När jag åkte tillbaka från landet till stan för lite drygt en vecka syntes inte mycket höst. Bara en aning höstfärger på några träd och buskar. Allt var i huvudsak fortfarande grönt. När jag kom ut igen i torsdags hade mycket hänt på höstfronten. Det fanns träd som till och med redan hunnit fälla huvuddelen av bladen men många lyste nu i höstfärger. På bilden här är det kentuckykaffeträdet, Gymnocladus dioicus, som alltid är bland de första att få sina gula färger på hösten. Det är dessutom det träd som grönskar sist på våren så tiden med gröna blad och fotosyntes är kort. Å andra sidan är bladen stora så de hinner väl med mycket!

På nästa bild är det en katsura, Cercidiphyllum japonicum, som lyser med sina färger. Egentligen är det också en körsbärskornell, Cornus mas, som står framför men den sammanfaller i princip på bilden med katsuran.

Höstfärg får inte bara träd och buskar utan även en del perenner. Här är det den lilla Astilbe simplicifolia som skiftar i rött och grönt. Det är en liten trevlig astilbeart som sällan ses i sin rena vilda form. Däremot ingår den i en populär hybridgrupp, Simplicifolia-gruppen. Det tycker jag är synd. Det är en växt som borde odlas mera. Bra skuggväxt.

En del senblommande perenner finns det. Här är en av de allra senaste: Aster lateriflorus ’Horizontalis’, grenaster. Den trivs bra i halvskugga men här har den haft otur och hamnat skuggigt. Rätt dumt eftersom jag för några år sedan flyttade den från ett väldigt skuggigt läge till det nuvarande. Nu har diverse träd växt upp och skuggar den. Dålig planering och jag får nog flytta den igen. I och för sig trivs den inte alls dåligt men blommar de flesta år alldeles för sent. I år med en väldigt varm september har den i alla fall hunnit fram i rätt hyfsad tid.

Klematisblommor kan man fortfarande hitta enstaka. En som blommat riktigt flitigt de senaste veckorna är Clematis (Texensis-gruppen) ’Gravetey Beauty’. Den kommer nog att fortsätta tills frosten kommer, misstänker jag.

Också bär ingår bland höstens attraktioner. Rönnar finns både stora och små och ett flertal har fina bär som lyser upp trädgården under sensommar och höst. Många får tyvärr sina bär ätna av fåglarna och andra fäller sina bär tidigt men här är en som klarar sig ifrån dessa problem. Det är en rönn som relativt nyligen blev beskriven som ny art och namnet är Sorbus rosea. Den hemfördes 1983 av den svenska Pakistanexpeditionen (insamlingsnummer SEP 492). Eftersom den liknade Sorbus cashmiriana odlades den länge i Göteborgs botaniska under det namnet och sågs som en form av den med rosa bär. Den har därifrån spridits ganska mycket via fröer men också plantor som sålts i botaniska. Den har sedermera bestämts som en egen art av McAllister. I hans bok ”The Genus Sorbus” görs prognosen att den kommer att bli vanlig i plantering i framtiden. Det är den värd enligt min mening.