lördag 22 oktober 2016

Botaniska i oktober

Nu är en utmärkt tid att besöka Göteborgs botaniska trädgård. Lugnt och skönt och utan trängsel, härliga färger på träd och buskar och trots den sena tiden på säsongen förvånansvärt mycket blommor. Jag var där på en höstpromenad i tisdags och njöt i fulla drag. Vädret var disigt och grått men luften var angenämt mild i alla fall. Kameran kom flitigt till bruk och här är något av det jag fastnade för.

På åsen en bit innanför entrén har under 2014 och 2015 planterats tusentals lökar. Många är vårblommande, men det finns också en del som blommar på hösten. Just nu handlar det i huvudsak om höstkrokus, Crocus speciosus, blandade sorter i lila och vitt. Det mulna vädret gjorde att blomkalkarna inte var öppna men rätt imponerande i alla fall.


En botanisk trädgård som också skall vara en attraktion för allmänheten måste ständigt förnyas på olika sätt. Mycket har gjorts under den senaste tioårsperioden och mycket står på tur framöver. En av de saker som man mest märker av är allt arbete som gjorts för att förbättra tillgängligheten och för att rensa ut gamla och döende träd och buskar och ersätta med nytt. Blanda annat har väldigt mycket nya stigar öppnats upp och därvid har ett antal trappor byggts, som i sig själv har ett betydande skönhetsvärde. Den senast tillkomna i sommar är trappan från miljölabbet Roten upp till Smithska dalen.


Exempel på ett kommande projekt (eventuellt) är planerna på en gångbro bland trädkronorna i rododendrondalen.


Det är ovanligt mycket fina höstfärger i år. Det är vi inte bortskämda med i västkustens gråa och blöta höstklimat. Jag nöjer mig här med en översiktsbild från Klippträdgården. Det gula trädet mitt i bilden är en Ginkgo biloba, som lyser fint mot den mörka tallen i bakgrunden.


Alltid lär man sig något när man besöker botaniska. Den här gången lärde jag mig hur en ”huckleberry” ser ut. Det är egentligen något jag undrat över sedan tioårsåldern då jag kom i kontakt med Mark Twains böcker om Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Jag har kanske inte grubblat mig sömnlös över frågan men med jämna mellanrum undrat över vad det egentligen är för ett bär och vad det växer på för sorts buske. Nu såg jag en lysande röd, låg buske i den nordamerikanska delen av Klippträdgården som visade sig heta Gaylussacia dumosa. Väl hemma kunde jag i mina amerikanska böcker konstatera att det var just det släktet som i USA går under namnet ”huckleberry”. I svenska trädgårdsböcker kallas släktet bockbär. Nu känner jag mig absolut frestad att infoga den bland växterna i min trädgård. Bären lär gå att äta men jag har aldrig hört att det skulle vara någon speciell delikatess.


En annan blomma som var en nyhet för mig var den asiatiska Aster scaber. I Nordamerika finns flera stycken liknande och de har numera förts till ett eget släkte. Det finns en del som anser att den här asiatiska släktingen bör föras till samma släkte under namnet Doellingeria scabra. Det är en fråga som växtsystematikerna får knäcka. På skylten i botaniska står det senare namnet men i SKUD har man tagit ställning för att bibehålla de asiatiska i Aster-släktet.


Till slut en Allium med höstblomning. Det är Allium taquetii, som sägs vara den senast blommande i släktet. Fast så här sent skall den väl egentligen inte blomma? Kanske ett resultat av den skuggiga placeringen i den asiatiska delen av Klippträdgården.










lördag 15 oktober 2016

Hösten kom tvärt

När jag åkte tillbaka från landet till stan för lite drygt en vecka syntes inte mycket höst. Bara en aning höstfärger på några träd och buskar. Allt var i huvudsak fortfarande grönt. När jag kom ut igen i torsdags hade mycket hänt på höstfronten. Det fanns träd som till och med redan hunnit fälla huvuddelen av bladen men många lyste nu i höstfärger. På bilden här är det kentuckykaffeträdet, Gymnocladus dioicus, som alltid är bland de första att få sina gula färger på hösten. Det är dessutom det träd som grönskar sist på våren så tiden med gröna blad och fotosyntes är kort. Å andra sidan är bladen stora så de hinner väl med mycket!


På nästa bild är det en katsura, Cercidiphyllum japonicum, som lyser med sina färger. Egentligen är det också en körsbärskornell, Cornus mas, som står framför men den sammanfaller i princip på bilden med katsuran.


Höstfärg får inte bara träd och buskar utan även en del perenner. Här är det den lilla Astilbe simplicifolia som skiftar i rött och grönt. Det är en liten trevlig astilbeart som sällan ses i sin rena vilda form. Däremot ingår den i en populär hybridgrupp, Simplicifolia-gruppen. Det tycker jag är synd. Det är en växt som borde odlas mera. Bra skuggväxt.


En del senblommande perenner finns det. Här är en av de allra senaste: Aster lateriflorus ’Horizontalis’, grenaster. Den trivs bra i halvskugga men här har den haft otur och hamnat skuggigt. Rätt dumt eftersom jag för några år sedan flyttade den från ett väldigt skuggigt läge till det nuvarande. Nu har diverse träd växt upp och skuggar den. Dålig planering och jag får nog flytta den igen. I och för sig trivs den inte alls dåligt men blommar de flesta år alldeles för sent. I år med en väldigt varm september har den i alla fall hunnit fram i rätt hyfsad tid.


Klematisblommor kan man fortfarande hitta enstaka. En som blommat riktigt flitigt de senaste veckorna är Clematis (Texensis-gruppen) ’Gravetey Beauty’. Den kommer nog att fortsätta tills frosten kommer, misstänker jag.


Också bär ingår bland höstens attraktioner. Rönnar finns både stora och små och ett flertal har fina bär som lyser upp trädgården under sensommar och höst. Många får tyvärr sina bär ätna av fåglarna och andra fäller sina bär tidigt men här är en som klarar sig ifrån dessa problem. Det är en rönn som relativt nyligen blev beskriven som ny art och namnet är Sorbus rosea. Den hemfördes 1983 av den svenska Pakistanexpeditionen (insamlingsnummer SEP 492). Eftersom den liknade Sorbus cashmiriana odlades den länge i Göteborgs botaniska under det namnet och sågs som en form av den med rosa bär. Den har därifrån spridits ganska mycket via fröer men också plantor som sålts i botaniska. Den har sedermera bestämts som en egen art av McAllister. I hans bok ”The Genus Sorbus” görs prognosen att den kommer att bli vanlig i plantering i framtiden. Det är den värd enligt min mening.







söndag 2 oktober 2016

Sista blomningen

Nu går vi obönhörligen in i sommarens slutfas. De allra sista blommorna kan man ännu njuta av. Det finns en och annan eftersläntrare, som kommer ännu senare, bland annat bland tidlösor och höstkrokus men det mesta är slut nu. I dag har jag flyttat mina bopålar till Göteborg för vinterviste i lägenheten där. Sommaren har varit ovanligt lång och ända in i den sista veckan har det känts som sommar. Det blev då lite höstrabalder med kuling och regn men det var nästan skönt att få ett tydligt sommaravbrott.

En pålitlig gammaldags perenn som blommar länge och långt ut på hösten är rudbeckian. Den här sorten heter Rudbeckia fulgida var sullivantii ’Goldsturm’, strålrudbeckia. Lyser som en sol och har känts riktigt uppiggande på morgonen då jag passerat den, efter ha varit vid brevlådan och hämtat tidningen.  Förra året hittade jag ett riktigt mörklilabladigt höstsilverax, Actaea siimplex ’Carbonella’. Nästan svarta blad och jag fick för mig att den skulle kunna bli en bra kontrast till ’Goldsturm’. Den är senare med blomningen än mina övriga sorter av höstsilverax och jag är inte säker på om den skall hinna slå ut. Det gör inte så mycket eftersom det var bladen som lockade mest. Här ses de båda tillsammans. 


I närheten hittar man en astersläkting som är min allra senast blommande perenn. Det är Boltonia asteroides. Högväxt och frisk i växtsättet. Den står stadigt i storm och ösregn men som sagt väldigt sen. Den har just börjat slå ut och det dröjer ett par veckor innan den står fullt i blom. Då är den likväl ovanligt tidig i år. Det kan väl förklaras av en ovanlig varm september.


De höstblommande tidlösorna blommar lite efter hand. Här är det den vita Colchicum autumnale ’Album’, som just när jag flyttar till stan står i sitt finaste flor.


Allt är inte blommor utan det finns även färgglada bär. Trolldruva finns flera sorter med olika färg på bären. En av mina favoriter är Actaea asiatica, asiatisk trolldruva. Svarta bär på rosa stjälkar är ingen dum kombination.


Även pionernas fröer kan vara dekorativa. Här är det Paeonia cambessedesii, balearpion, som förvånar mig och resten av världen med att överleva och blomma här hos mig. Inte bara det, utan också sätta frön som jag skördade igår och sådde direkt. Möjligen kan det innebära att jag tjänar ett år och att den alltså skulle kunna få sina första blad redan till våren.


En liten buske som inte är tänkt skall blomma nu, utan på våren, Daphne alpina, alptibast, har kommit fel i tiden i år och blommar just nu för fullt. Dumt, jag skulle föredra att den väntade till våren.


Slutligen får jag visa att det i området finns en lång historia. Jag har av olika skäl fått gräva upp och flytta en del jord under året. Det har hänt förr och brukar resultera i att jag hittar olika spännande saker. Nu blev det lite extra spännande genom att det dök upp en avbruten flintkniv. Jag har hittat flintföremål förut men inget liknande. Min tomt ligger högt och för sådär 8-10000 år sedan var den plats där mitt hus står en ö, i det som då var en skärgård. I närheten finns gånggrifter från stenåldern och bara ett par hundra meter bort flera bronsåldersrösen. I stort sett förbi mitt hus går den urgamla nordsydliga ”landsvägen” med anor från bronsåldern, föregångaren till E-sexan.