måndag 25 april 2016

Vart tog våren vägen?

Efter en osedvanligt mild mars och likaså inledning av april hade man så smått börjat kika efter sommarkläderna. Men som vanligt visade sig april nyckfull. I går vaknade jag till ett rejält snöväder och bara några få plusgrader. Visserligen slutade det snart och temperaturen steg till lite anständigare nivå men i dag var det dags igen. Två plusgrader i morse, hagelskurar varvat med solglimtar hela dagen. Solen värmer väldigt bra när den kommer fram men det gör den alldeles för korta stunder.


Inget ont som inte har något gott med sig. Vårblomningen blir ovanligt långvarig i det svala vädret och det kan man glädja sig åt. Jag har under veckan tagit lite bilder i trädgården. Mycket är ungefär lika långt kommet som förra våren. En pålitlig vårblommare är junoirishybriden, Iris graeberiana x magnifica. Det är min absolut tåligaste junoiris som verkar tåla alla väderförhållanden. Den har med åren växt till sig rejält och blommar nu så här fint.


Hundtandsliljorna som växer skuggigt kommer nu också med sina blommor. Här är två. Den första är Erythronium dens-canis ’Niveum’ och den andra är Erythronium dens-canis ’Old Aberdeen’. De här båda finns i ett norrvänt litet stenparti med relativt mycket mull i jorden. 



I stenpartiet som vetter åt söder har jag några primulor av en typ som vill ha det ordentligt väldränerat och soligt. Där de växer brukar jag lägga över en glasskiva under vintern för att skydda mot vinterregnen och det har gjort att de överlever vårt klimat som kanske inte är helt lämpat för de här primula-arterna. Den som blommar bäst i år är Primula recubariensis.


I mitt lökhus är blomningen i full gång. Här märker man vad det betyder att komma i lä bakom glas. I dag då det var bitande kallt ute och bara korta solglimtar var det trots allt angenämt varmt i växthuset. Nackdelen med det är att blomningen går över väldigt mycket fortare. Lite har jag i alla fall hunnit fotografera. Den första bilden visar Bellevalia pycnantha, sorghyacint. Det är en trevlig pärlhyacintsläktning trots sitt dystra svenska namn, som jag också odlat i flera år på friland i min lökbädd. Jag satte några stycken i kruka för att komma lite närmare blommorna. De är verkligen raffinerat färgade i de små klockorna. Men man behöver komma nära för att riktigt notera det.


Iris bucharica ’Baldschuan Yellow’ är en kraftigt färgad klon som troligen skulle gå bra i lökbädden också men den får ha sin plats i lökhuset tills vidare. Kanske jag delar den så småningom, när den växt till sig, och planterar ut. Gul junoiris tillhör de tåligare i den gruppen.


Slutligen Fritillaria kurdica. Den har jag svårt att tro skulle klara sig på friland så den får förbli i kruka.






torsdag 14 april 2016

Lökblomning och plantering

Det första lökfloret med sådant som krokus, våriris och snödroppar är i stort sett över nu och det andra med exempelvis klockliljor, tulpaner och narcisser tar efter hand vid. En av de sista krokusarna finns i mitt norrvända stenparti. Det är Crocus versicolor, en vacker och inte särskilt svårodlad krokus. Att den inte odlas mera beror väl på handelns ovilja att tillhandahålla annat än det mest traditionella. Bilden här är en dryg vecka gammal och nu sjunger blomningen på absolut sista versen.


I lökhuset får numera mina klockliljor husera. Det är exempel på lökar där flertalet klarar tillvaron i vårt land bäst under ordnade former som odling i kruka kan erbjuda. Fritillaria stenanthera har jag prövat på friland i min lökbädd men där blev den alltför kortlivad. Nu får den chansen i kruka i lökhuset och det verkar riktigt lovande. SKUD har satt det svenska namnet skär hornlilja och den har sitt vilda ursprung i Centralasien.


I lökhuset blommar nu också en annan klocklilja som jag försökt på friland men som bara blev några år gammal där, Fritillaria hermonis ssp amana ’Gokzum Gold’, amanusklocklilja. Förhoppningsvis skall den gå bättre nu i kruka, där den slipper vår regniga sommar. Arten växer vilt i Amanusbergen som sträcker sig från östra Turkiet via Syrien och söderut till Libanon. Det är ett område som i dag inte ägnar sig så väl för turism och växtjakt.


I stenpartiet börja de tidigaste perennerna blomma. En som jag verkligen kan rekommendera och som utvecklats förvånansvärt väl är den blålila Primula marginata ’Caerulea’, dvärgaurikel. Den har brett ut sig så mycket att några grannar kommit i kläm och måste flyttas, en händelseutveckling som jag inte förutsett. Arten hör hemma i sydvästra Alperna.


Nu har också planteringssäsongen dragit igång. Min plan var att låta den inledas med en inköpsresa till Tyskland där ett besök på växtmarknaden i Kiekeberg var huvudmålet. När jag någon tid innan satt och gjorde upp planer slog mig plötsligt att jag inte bytt mina dubbdäck på bilen och när jag inte fick någon tid för byte förrän efter Kiekeberg slog jag de planerna ur hågen. Dubbdäck är inte något som de tyska poliserna ser mellan fingrarna med. Jag fick trösta mig med en betydligt kortare inköpsresa till Mölnlycke med besök på Mölnlycke Garden Center och hos Gerben Tjeerdsma på Råda säteri. En magnolia och en azalea blev resultatet av det första. Jag får säkert tillfälle att återkomma närmare kring dem. På Gerbianska blev resultatet tre dvärgbarrväxter. Han hade ett stort urval sådana till, i vissa fall, mycket förmånliga priser. Ett besök rekommenderas för den som bor i närheten.
Två av de här var tänkta för den bergsskreva som jag rensade ur och gjorde i ordning i höstas. Efter att ha sköljt ren rötterna från jord hamnade nu två små granklot i gruset i skrevan. På bilden ser man närmast Picea glauca ’Blue Planet’ och ovanför den Picea glauca ’Alberta Globe’. Bilderna därefter visar närbilder på de båda.




Mellan de små granarna tänkte jag mig en krypande ginst, Chamaecytisus pygmaeus. Det är mitt gamla namn på den men det har skett en rejäl omgruppering bland ginstsläktena och jag får väl försöka vänja mig vid ett nytt namn Cytisus austriacus ssp pygmaeus. Den ser ut som på första bilden från annat ställe i trädgården. På den andra bilden ses de nygrodda småplantorna från sådd i höstas. Det skall bli en av dem som hamnar här. Man får ha tålamod!








söndag 3 april 2016

Söder och norr

När man har en tomt som min märker man väldigt tydligt hur olika våren framskrider på södersidan och norrsidan. Tomten är avlång och huset ligger på högsta punkten. Därifrån sluttar det ganska brant åt söder respektive norr. Vid den här tiden skiljer det säkert två veckor i utveckling mellan södersluttningen och norrsluttningen. På södersidan har alla de tidiga krokussorterna nu blommat över medan de just börjat komma fram i norr.


På södersidan har de första narcisserna börjat visa sig. Det är en förvildad sort som jag inte har något namn på. Troligen är det fröplantor från sorter ur Cyclamineus-gruppen, som varit planterade här för 10-15 år sedan men som nu är flyttade. De är alltid tidigast av alla och det händer inte så sällan att de blommar i mars. I år blev det första veckan i april. Det är klart att stenarna bakom hjälper till att ge den rätta värmen för tidig blomning.


I lökbädden på södersidan har jag numera rätt många olika sorter av våriris, d v s irisar i Reticulata-gruppen. De har blomningstid som är utsträckt över flera veckor och ett par är redan överblommade. Just nu är det tre stycken som blommar som bäst. Här bilder på dem. Det är i ordning sorterna: ’Spot On’, ’Blue Note’ och ’White Caucasus’.




På norrsidan har jag min lökäng, där precis i dagarna krokusarna börjat blomma ordentligt. Lite mulet i dag och blommorna var inte helt öppna men här kommer i alla fall en bild. Jag var slarvig i höstas och krattade inte upp löven. Det ser lite stökigt ut och jag måste nog städa lite bättre till hösten. Förra året hade jag mycket rådjursbesök på våren och mina krokusar blev då uppätna. I år har jag satt upp nylonnät för att hålla ute rådjuren. Typiskt att de då inte verkar ha varit här!


På norrsidan har jag också mina julrosor. Här är det den gula sorten Helleborus ’Gelber Schmetterling’. Den har visat sig mycket odlingsvärd. Växer bra och blommar rikligt. Jag tror att den här är minst sex år gammal och har blommat flitigt varje år. Jag valde att inte vinkla upp blommorna så man ser inte den vackra insidan.


På norrsidan finns också den här vita tibasten, Daphne mezereum ’Album’. Den är ibland extremt tidig, men i år har den valt att vänta ända till nu i början av april att blomma. Jag tycker det är bra för man har mera glädje av den nu.


Slutligen åter till söder. I stenpartiet blommar nu den lilla malkanunneörten, Corydalis malkensis. Det är en mycket tacksam liten knölväxt, som flitigt frösår sig och sprider sig rikligt. Inga problem med spridningen eftersom den blommat färdigt och vissnar ned när resten av växterna kommer igång.