Släktet Saxifraga

Saxifraga är ett släkte med ett svenskt namn som jag inte är så bekväm med – bräckesläktet. Jag tycker det är fult och det känns obekvämt att använda. Det är skälet till att jag hellre använder det vetenskapliga namnet på släktet. Inte heller det är utan problem. Jag tänker då på uttalet. Korrekt skall betoningen ligga på tredje vokalen från slutet, alltså Saxi’fraga. Jag tror att många inte känner det helt naturligt.

Saxifraga är ett artrikt släkte med över 400 arter. Det finns även många hybrider i odling, liksom ett stort antal selekterade sorter med egna namn. Det blir lätt lite rörig med namnen och försök har gjorts med en sektionsindelning. Den används inte så mycket i dagligt bruk och jag använder den inte här. En stor del av arterna är låga städsegröna perenner, antingen kuddformiga eller mattbildande. 

Plantorna består av ett antal tätt växande rosetter, som breder ut sig i sidled. Blommorna sitter på en ofta fjällig stängel över rosetterna. I släktet finns även andra växtsätt och också ettåringar.

Saxifraga är lite knepiga att odla. De kudd- och mattformiga arterna kräver en mycket väldränerad, helst grusblandad jord. De vill ha en ljus placering men är inte så tåliga mot gassande sol. Särskilt under vårvintern kan solen ställa till stor skada på de vintergröna bladen. Dessutom gillar de inte att torka ut. En vanlig rekommendation är att placera dem i norrsluttningen av ett stort stenparti. Det går också bra att plantera på norrsidan av en stor sten där rötterna kan hitta fukt intill stenen och där det kan vara skuggigt under vårvintern.

Saxifraga burseriana ’Crenata’, stickbräcka. Arten hör hemma i östra Alperna där den växer på kalkrik mark. Sorten ’Crenata’ är utvald för sina stora blommor, som kan bli upp till 3 cm i diameter. Har trivts bra i skuggan av en sten men blommar tyvärr inte så rikligt som jag hoppats.

Saxifraga x apiculata ’Gregor Mendel’, uddbräcka. En trädgårdshybrid mellan arterna S marginata och S sancta. Det finns flera sorter men ’Gregor Mendel’ är den särklassigt vanligaste. Blommar tidigt på våren med ljusgula blommor. Har visat sig tåla ett soligt läge bra.

Saxifraga x grata ’Gratoides’ är en hybrid mellan S aretioides och S ferdinandii-coburgii. Den enda sorten som odlas numera är just ’Gratoides’. Mättat gula, ganska stora blommor på cirka fem cm höga stänglar. En av de finaste gula. Jag odlar den på samma sätt som ’Crenata’

Saxifraga sancta. Vildväxande i Grekland och Turkiet. Blommar på cirka 5 cm höga stänglar med små täta bollar med upp till sju blommor. Kan vara känslig för barfrost och sol. Jag odlar den i norrvänt stenparti dit solen inte når under vårvintern.

Saxifraga ’Peach Blossom’. Trädgårdshybrid med något oklart ursprung. I härstamningen torde finnas S burgeriana. 3-5 cm höga stjälkar med stora svagt rosa blommor. En av mina stora favoriter men även den ömtålig mot barfrost. Jag odlar den i samma läge som föregående.

Saxifraga (Arendsii-gruppen) ’Lushtinetz’, rosenbräcka, tidigare under sortnamnet ’Harder Zwerg. Rosenbräckan är inte så krävande som flera andra i släktet. Den kan odlas i vanlig väldränerad rabatt men bör likt andra släktingar helst skyddas mot vårsolen. Den växer som en matta och breder gärna ut sig i sidled. Det finns ett flertal sorter i gruppen med lite olika färgnyans.

Saxifraga fortunei, stor höstbräcka. Det här är en bräcka med helt annat utseende och andra odlingskrav än övriga här. Den blommar sent på hösten. Den kommer från Japan där den växer längs skuggiga bergssidor. Den behöver ständig tillgång till fukt men tål inte stående vatten. Den har stora vackert gröna blad och kan mycket väl odlas enbart för bladens skull. I mildare klimat än vårt kan den behålla bladen över vintern. Det finns flera sorter med mörkröda blad som odlas just främst för bladen. Blommorna är anslående med sina olikstora kronblad. Jag har funnit att den trivs bäst hos mig i skugga med mycket mullämnen i jorden.

Saxifraga fortunei ’Cheap Confections’. Det finns många namnsorter med mer eller mindre spektakulärt utseende på blommorna och tillika väldigt fantasifulla namn. De kommer mestadels från Japan och min erfarenhet av dessa sorter är nedslående. Jag har försökt med ett flertal men de har nätt och jämt överlevt och haft dålig utveckling. Ett undantag är ’Cheap Confections’, som i ett skuggigt läge utvecklats mycket bra.