Mina lökväxter. Del 1, Botaniskas vänner

Under det första tiotalet år av min trädgårdskarriär var jag, som folk är mest, lite lagom intresserad av lökväxter. Det kändes närmast obligatoriskt att plantera ett antal narcisser och tulpaner, en och annan grupp av krokus och några snödroppar. Ofta blev resultatet inte riktigt vad man tänkt sig och när rådjuren blev fler och fräckare försvann krokus och tulpaner i rask takt. När jag blev god vän med en av botaniska trädgårdens lökexperter, Jimmy Persson, fördjupades, efter ett antal års indoktrinering, mitt lök-/knölintresse betydligt. Jag började inse, att det fanns mycket mer än vad man träffade på hos Weibulls och i Garden center. Dessutom lärde jag mig att man kunde behöva lägga ned lite mera omsorg på val av växtplats och jord.

I slutet av 1980-talet eller om det var 1990 började den då nystartade botaniskas vänförening att årligen erbjuda ett lite ovanligare sortiment av lökar. Givetvis beställde jag därifrån. Det var Jimmy som satte samman löklistorna och jag har köpt deras lökar åtminstone sedan 1990. Samtliga listor sedan dess har jag kvar och även många av de lökar jag beställt därifrån. Allt har inte överlevt tidens gång och en hel del har kommit att flyttas om, så att jag inte har full koll på var och om det finns. Jag tänkte visa några exempel på lökar som kommer från vänföreningen och senare återkommer jag med fler lökar från andra håll, bland annat sådana som kräver mera speciella förhållanden.

De första blir några krokusar och texterna här är helt hämtade från Jimmy Perssons löklistor. Crocus tommasinianus ’Whitewell Purple’, snökrokus. ”Av alla de ca 75 vilda krokusarter som finns är snökrokusen en av de bästa för naturalisering i trädgården. ’Whitewell Purple’ är en rikblommig selektion i purpurviolett, förädlad av den engelske kyrkoherden Joseph Jacob. Låt den gärna sprida sig i bar jord under buskage och dylikt, också fin vid husväggen. Blommar i mars.”

Crocus vernus ’Queen of the Blues’, vårkrokus. ”Höjd 10 cm. Vårkrokusen tillhör våra äldsta prydnadsväxter och dess vilda stamform härstammar från Central- och Östeuropas berg. Lättodlad och långlivad i trädgården och kan gå bra på naturtomten. Sorten 'Queen of the Blues’ har vackert himmelsblå blommor. Den introducerades på marknaden 1916. Blommar i mars-april.”

Crocus x stellaris ’Golden Yellow’, gullkrokus. ”Den klassiska holländska gula krokusen som har ett par hundra år på nacken är ett måste vid torpet eller i villaträdgården. Har uppstått ur en korsning mellan Crocus flavus och Crocus angustifolius i odling under tidigt 1800-tal. En ovanligt robust och lättodlad krokus med guldgula blommor i mars.”

Jag fortsätter med en iris. Iris reticulata ’Pixie’, våriris. ”Mindre Asien, Kaukasus, Iran och Irak. Höjd 10 cm. En av vårens budbärare som blommar tidigt, ofta i mars. Sorten ’Pixie’ är framodlad av holländaren A J Kroon. Det är en purpurfärgad mutant av ’Harmony’. Bör odlas väldränerat, relativt torrt och soligt, gärna i rabatt vid husvägg eller stenparti.”

Jag har planterat massor av narcisser men nöjer mig här med en av de allra äldsta, som sattes 1994. Narcissus ’Beryl’, cyclamennarciss. Den får representera gruppen cyclamennarcisser, som är mina absoluta favoriter. ”Höjd 15-20 cm. En liten charmig påsklilja gullvivegul, tillbakaböjd kalk och en liten kadmiumgul tub med orange kant. Trevlig vid husväggen eller i öppen jord under buskage.” 

Kejsarkronorna betraktas som något kinkiga, men det har ofta sin förklaring att de inte ges tillräckligt med näring. Här är det Fritillaria imperialis ’Garland Star’, som jag planterade 2005. ”Kejsarkronan är en av de gamla kära lökväxterna som introducerades i odling i Europa på 1580-talet. Ursprungligen kommer den från östra Turkiet, Iran och Afghanistan. De flesta känner nog väl till denna pampiga växt som blommar i juni. Sorten ’Garland Star’ är det däremot nog ingen av er som har. En splitterny selektion med mycket kraftiga och styva stänglar och många stora, orangeröda blommor under den gröna kronan. Vill gärna ha lite kraftigare jord och bra med gödsel varje år. Sork och rådjur avskyr kejsarkronan men den älskas däremot av liljebaggen”

Honungslök, Nectroscordum siculum är närstående till Allium och har även gått under namnet Allium bulgaricum. ”S Europa, Turkiet, Krim. Höjd 75 cm. En mycket intressant lökväxt som blommar under senvår eller försommar. I toppen på stängeln kommer en blomflock med förhållandevis stora klocklika, hängande blommor tecknade i rosabrunt och grönt, Odlas i lätt jord i sol eller halvskugga.”

Slutligen en av många tulpaner jag planterat. Tulipa batalinii ’Yellow Jewel’, Bokharatulpan. ”Centralasien. Höjd 15 cm. En liten vacker botanisk tulpan med blommor som är gula med orange skiftningar. Lättodlad i stenpartiet eller husväggsrabatten. Blommar i april-maj och kommer oftast snällt igen år efter år. Sorten introducerades 1961 av Hageman & Sons.”

Tillbaka till stan

Nu är likväl sommaren slut och jag flyttar tillbaka från landet till stan. Tisdagen den 6 oktober gick flyttningen men det blir alltid en hel del åkande fram och tillbaka under en period så det var först i går som jag kände mig helt som stadsbo. Då var jag ute på landet och började vinterförberedelserna genom att bland annat stänga och göra rent kylskåpet. Lika skönt som det är att flytta ut till landet på våren lika skönt är det att komma tillbaka till stan i oktober. Nu är det mest bara mörkt och kallt på landet. Trädgården känns inte längre lika rolig att titta på. Det mesta man ser är alla försummelserna som nu blir så tydliga. Skönt att slippa gå och titta på sådant hela vintern och det känns absolut inte lockande att ta itu med dem just nu.

Men sista veckan bjöd ändå på en hel del fint och inte bara mörker och kyla. Det var varmt i månadsskiftet september-oktober och höstfärgerna var ovanligt intensiva i år. Möjligen bidrog torkan en hel del till det. Här kommer några bilder. Första bilden visar min hybridkatsura, Cercidiphyllum japonicum x magnificum, vars blad stötte mera i orange i år än det vanliga rent gula. Andra bilden visar kentuckykaffeträdet, Gymnocladus dioicus och tredje bilden visar amurvin, Vitis amurensis.

Amurvinet klättrar på ett vindskydd vid altanen, som blåste ned 2013. Det blev en lite komplicerad lagning som gjorde att vinrankan fick klippas ned kraftigt. Det arbetet gjordes förra våren och jag trodde väl att vinet skulle ta lite mer tid på sig för återhämtning. Det var fel! Den har växt över alla bräddar den här säsongen och när löven fallit blir det till att skära in den en hel del. Den har inte bara växt kraftigt utan bladen har varit enormt stora. Många nästan dubbel normal storlek.

En del blommor finns det kvar att titta på, exempelvis klematis. Det gäller de remonterande sorterna men också en del senblommande, som är extra sena i år. En sådan är Clematis 'Graveteye Beauty' ur texensisgruppen som har årets huvudblomning just nu.

Den nyplanterade skäggbusken Caryopteris 'Dark Knight' har nu blommat i en månad och är "still going strong". Jag håller tummarna för att den skall bli långlivad och återkomma så här under många år. Fast hoppet är inte så väldigt stort. Jag har haft svårt att klara skäggbuskarna någon längre tid.

Slutligen en blommande buske, där jag helst inte skulle se blommorna just nu. Det är Viburnum x bodnantense, som lagt sig till med den osympatisk vanan att blomma rätt rikligt under hösten fram till december och sedan inte ha mycket knoppar kvar till vårblomningen. Så var det förra året och så tycks det bli i år. De första blommorna har redan börjat komma. Jag föredrar faktiskt att den blommar på våren.