En kall juni

När nu juni månad går mot sitt slut kan man konstatera att vädret varit ovanligt svalt och regnigt. Månadsmedeltemperaturen kommer att hamna ett par grader under det normala här vid västkusten. Vädret har påverkat växtligheten på olika sätt. Värmekrävande träd som Catalpa och Gymnocladus har varit väldigt försenade med lövsprickningen. Faktiskt har deras blad inte utvecklats fullt ut nu i slutet av juni. Den värme som väderprognoserna utlovar i början av juli hjälper förhoppningsvis till att få fart på dem. Andra växter, främst olika perenner har utvecklats desto bättre och mått bra av den goda tillgången på vatten.

En buske som inte verkar lida av det svala vädret är kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var chinensis ’China Girl’. Den har visat sig trivas bra här i full sol och med en bergvägg bakom sig. Blomningen är ständigt lika riklig och imponerande. Den tål vintrarna bra och hade inga problem den besvärliga våren 2013. Det enda problemet har visat sig vara rådjuren. Första året efter planteringen blev den kraftigt betad och fick då en något besynnerlig form som den endast så småningom växt ifrån. Numera skyddas den för säkerhets skull med nätinhägnad under vintern.

En annan pålitlig blommare är långbladig deutzia, Deutzia longifolia. Många har fördomar mot släktet Deutzia, som anses risiga och fula efter blom. Så är det inte med denna. Den växer kompakt och är frodigt grön under hela sommaren. Blomningen är lika riklig oavsett väder. Den blir inte så hög. Min är efter många år bara 1,5 meter men kan troligen bli åtminstone 2.

I stenpartiet växer en knölväxt som borde tycka riktigt illa om det här vädret. Det är irissläktningen gul påfågelslilja, Moraea spathulata. Den hör naturligt hemma i mycket varmare klimat. Den växer vilt i Sydafrika, Mozambique och Zimbabwe och det känns onekligen lite konstigt, att den kan trivas i vårt svala nordiska klimat. Den hemfördes ursprungligen av Gerben Tjeerdsma till Botaniska trädgården i Göteborg. Där har den odlats på en skyddad plats invid administrationsbyggnaden tillsammans med ett flertal andra sydafrikanska lökväxter. Mitt exemplar är frösådd med frö därifrån. Den har tagit god tid på sig och blommar för första gången just den här svala våren. Knölen utvecklar sidoknölar och man får så småningom en rugge med många blommor. Varje knöl ger ett eget nästan meterlångt blad och en blomstängel.

 

Slutligen ett par aklejor med japansk härkomst. Den första är purpurakleja, Aquilegia buergeriana. Den och nästa är fröplantor som är unga och ännu inte nått full höjd. Så småningom kommer de att nå cirka halvmetern i höjd.

Den andra är metkroksakleja, Aquilegia oxysepala var kansuensis. Det svenska namnet syftar på sporrarnas form, som med lagom mycket fantasi kan liknas vid små metkrokar.

 



 





 



 



 

Golden State

Efter en dryg vecka i Kalifornien kom jag hem den 16 juni. Kontrasten var enorm i temperatur mot hemma. I Kalifornien upplevde vi som mest 39 grader varmt någon dag och för det mesta pendlade temperaturen mellan 25 och 30 grader. Dock inte i San Fransisco och utmed själva kusten söder därom. Där var det ofta dimma eller dimmoln och ibland kunde temperaturen bara nätt och jämt krypa upp till tjugogradersstrecket. Mitt bad i Stilla Havet inskränkte sig därför till att doppa fötterna upp till knäna. När jag kom hem till Göteborg var det inte mer än 12 grader, vilket kändes som vintertemperatur.

Men torrt är det i Kalifornien som bekant. Den senaste tioårsperioden har bjudit på extrem torka och nu har det införts en hel del restriktioner på vattenanvändningen bland annat för bevattning i trädgårdarna. Gräsmattorna får allt svårare och många överväger konstgräs för att få det grönt i stället för mer eller mindre gult.

Resans mäktigaste naturupplevelse var Sierra Nevada med Sequoia och Kings Canyon National Park. Där fanns ett flertal bestånd av de mäktiga mammutträden, jordens största träd om man ser till volym. Allra störst är det som fått namnet "General Sheridan". Det uppskattas väga 1256 ton med en stamdiameter på 11 meter. Höjden är "bara" 84 meter eftersom toppen brutits av, troligen av åsknedslag. Trädet växer dock fortfarande i tjocklek och är trots sina 2200 år vid god vigör.

Ute vid kusten i de torra klippområdena växte den uppseendeväckande buskvallmon. Det finns två arter som är snarlika, Romneya coulteri och Romneya trichocalyx. Mer eller mindre omöjligt att se skillnad. De förekommer i stora snår som lyser långa vägar med sina stora kritvita tallriksstora blommor. Bilden är tagen i San Fransiscos botaniska och visar R trichocalyx. De vilda bestånden är lite svåra att komma intill.

I samma område är marken i övrigt täckt med något som liknade isört, Mesembryanthemum. Den exakta arten kunde jag inte avgöra. Jag är inte säker på om den var ditförd med avsikt eller om den rymt. Hur som helst dominerade den fullständigt på stora arealer. Binder jorden bra men är väl egentligen en främling på den här kontinenten.

I många parker och längs gatorna kunde man se jacaranda blomma med sina fantastiska blålila blommor. Tyvärr blev det inte något tillfälle att stanna och ta kort. Ett annat träd som också var vanligt var tulpanträd, Liriodendron tulipifera. Där lyckades jag fånga en blomma med kameran. Det brukar vara svårt eftersom blommorna ofta sitter högt. Men har hittade jag en fin blomma på en lågt sittande gren.

Vad som upplevs som exotiskt och märkligt varierar. Här i förorterna till San José var det väldigt vanligt att man kämpade med att få vanlig björk att överleva. Med rätt nedslående resultat dock. Så många döda eller döende björkar har jag sällan sett. Här ett exempel från en trädgård tvärs över gatan från där min dotter bor. Synbarligen en vanlig Betula pendula som kämpar med torkan och nu i juni ser ut som vissa björkar kan göra här i september efter en torksommar som den förra.

Betydligt bättre mådde i värmen Magnolia grandiflora, kungsmagnolia. Som svensk skulle jag nog hellre vilja kunna odla den än en björk, även om björkar kan vara fina.

Rododendrontider del 3

Nu börjar rododendronblomningen gå mot sitt slut men ännu återstår en del. Det är främst lite större, storbladiga hybrider i skuggigare lägen som blommar nu. Än är inte riktigt alla i blom men här kommer några exempel.

Rhododendron ’Eskimo’ är en hybrid mellan två catawbiensehybrider, R ’Gloriosum’ och R ’Herme’. Knopparna är lilafärgade men blommorna bleknar till helt vitt. Det blir med tiden en ganska stor buske.

Rhododendron ’Hachmann’s Picobello’ Detta är en hybrid med en rätt komplicerad härstamning. Här ingår huvuddelen av de arter som är vanligast vid rododendronkorsningar. Fint mörkgrönt bladverk och god härdighet.

Rhododendron ’Scintillation’. En Dexter-hybrid från 50-talet med obekant härstamning. Möjligen ingår R fortunei. Färgen är rent rosa och i vissa ljusförhållanden nästan självlysande.

Rhododendron ’Polaris’. En hybrid mellan yakushimanum-selektionen ’ Koichiro Warda’ och catawbiensehybriden ’Omega’. Mycket pålitligt rikblommig. Är alltid nästan täckt av blommor i slutet av maj och början av juni. Blommorna bleks med tiden, vilket är vanligt bland yakushimanum-hybrider.

Jag har kombinerat ’Polaris’ med bl a ’Goldbukett’, som är en hybrid mellan den ovan nämnda ’Scintillation’ och R wardii.

Rhododendron ’Linda’. En hybrid mellan ’Britannia’ och R williamsianum. Den senare har fått genomslag i de vackra bladen. En enligt min mening synnerligen tilltalande färg på blommorna.

Rhododendron yakushimanum ’Koichiro Wada’. En selektion av vildarten som fått många utmärkelser och som är mycket använd vid hybridisering. Blommorna öppnar sig varmt rosa men bleknar till helt vitt. Särskilt uppskattad för de silvriga bladen vid utspringet, som kan liknas vid en andra blomning.