Jag hade länge insett att om jag skulle kunna odla lite
ömtåligare läckerbitar i lökväg skulle jag vara tvungen att iordningställa en
odlingsplats som var lite bättre än mitt vanliga stenparti. Under år 2005 och
2006 byggde botaniska en helt ny lökträdgård som invigdes våren 2006. Där
odlade man sommarvilande lökväxter helt i grus och med ett glastak över hela
anläggningen. Glastak insåg jag att jag varken ville eller kunde bygga men en
bra väldränerad upphöjd bädd med grus skulle jag kunna hitta en plats för.
Under sommaren 2006 grävde jag helt ur den översta tredjedelen av stenpartiet
ned till berg och byggde upp en bädd där bestående av grov makadam i botten,
därefter bra mullrik men lätt jord och slutligen ett lager av grus att plantera
lökarna i. Tanken var att där skulle vara tillräckligt torrt både under den
regnrika sommaren då lökarna vilade och under vintern då kyla i kombination med
blöt jord går illa åt många lökar. Efter påfyllning och utkrattning av grus såg
det hela ut så här. För att gruset skulle ligga kvar bättre vid häftigt regn
täcktes senare alltsammans med någon centimeter fin makadam.
Nu hade som nämnts Konnässörsklubben upphört med sin
lökverksamhet, så det blev till att vända sig i annan riktning för att hitta
lökar att börja fylla bädden med. Via Jimmy Persson fick jag ta del av de
överskottlökar som man sorterar ut varje år i botaniska på hösten då man
omplanterar i sina krukor. Dessa går till andra botaniska trädgårdar eller till
vissa ickekommersiella lökodlare runtomkring i Sverige och Europa. En del odlas
ibland upp i kruka för försäljning i butiken men mycket blir helt enkelt över.
Jag var glad att kunna rädda en del som annars troligen skulle kastas. De
flesta var Jimmys egna insamlingar av krokus och tidlösa i Grekland och
Turkiet. Utöver detta har jag köpt mycket från England och i några fall kunnat
byta till mig lökar från svenska vänner.
Jag har under åren förlorat massvis med lökar, eftersom jag
varit alltför optimistisk. Här kommer nu en liten kavalkad över sådant som
klarat sig hyfsat bra. Det som misslyckats får man dra en tystnadens slöja
över! Det blir bilder med relativt kort presentationstext.
Först en av många små fina Allium, som jag försökt mig på
med växlande framgång. Allium komarowii kommer från Centralasien. Den har Intensivt
färgade rosavioletta blombollar, ca 5 centimeter i diameter på en 30 centimeters
stängel. Doftar choklad.
Bellevalia pycnantha. En släkting till pärlhyacinterna från
Turkiet, Iran och Kaukasus. Inte speciellt känslig för sommarväta och kan klara
sig bra i vanlig väldränerad jord.
Colchicum baytopiorum. Från Taurusbergen i södra Turkiet.
Läckra rosalila blommor i september.
Colchicum munzurense. Beskriven så sent som 1999 av Karin
Persson, vår berömde tidlöseexpert (gift med Jimmy Persson). Ljust lila blommor
i mars. Mina lökar är delningar från originalinsamlingen. Mycket ovanlig i
handeln.
Crocus chrysanthus. Här är det den vanliga ickeselekterade
vilda bägarkrokusen. Insamlad av Jimmy Persson 2001 i Grekland.
Crocus kotschyanus ’Reliance’. En selektion som är
växtvillig och blommar bra till skillnad mot arten. Blommar tidigt på hösten.
Hyacinthella dalmatica ’Grandiflora’ ( synonym H pallens). Har
inget svenskt namn i SKUD men släktet kallas ibland småhyacinter. En alldeles
fantastisk blomfärg. Växer vilt på Balkan.
Iris graeberiana x magnifica. En hybrid mellan två
junoirisar som gjorts i botaniska. Har hos mig visat sig hundraprocentigt
pålitlig och blir bara större och blomrikare med åren. Måste snart delas.
Iris willmottiana. En annan iris i juno-gruppen. Klarade sig
bra hos mig i rätt många år men gick ut den ogynnsamma våren 2013. Kan nog vara
värd en ny chans.
Iris korolkowii, stäppiris. En iris i Regeliana-gruppen som
visade sig överleva länge, dock utan blommor. Blommade till sist efter 3 år.
Levde ytterligare några år utan blommor men dog till slut. Kanske inte direkt
värd att rekommendera men en helt fantastisk blomma fick jag uppleva i alla
fall.
Narcissus jonquilla v henriquesii, jonkvill. Det har blivit
en del jonkviller och andra liknande smånarcisser planterade. De överlever med
blad men blommar inte regelbundet. Detta är en av de blomvilligaste.
Prospero autumnale (syn Scilla autumnalis). En liten
höstblommande blåstjärna, som jag själv sått. Gör inte så mycket väsen av sig
och man blir lika angenämt överraskad varje gång, då den dyker upp med sina små
blommor på sensommaren. En blomma som det är värt att knäfalla inför!
Tulipa humilis ’Odalisque’, violtulpan. Jag har planterat
många tulpanlökar och även en hel del frösådder. I år och i fjol härjade tyvärr
något rådjur svårt bland dem och många lökar revs också upp. Violtulpaner finns
det ett flertal mycket trevliga selektioner av och denna är en av mina
favoriter. Inte alls svårodlad och - peppar, peppar – rådjuren har missat den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar