Från i söndags med fortfarande drygt 20 graders
eftermiddagstemperatur har det sjunkit till bara 12 idag, onsdag. Kallt, men
ett välkommet regn har det kommit i alla fall. Enligt meteorologernas
definition lär det nog ändå förbli sommar ett tag till. För mig är det i alla
fall höst. Knappt ljust då man knallar till brevlådan för att hämta tidningen
på morgonen och som sagt rätt kallt. Bladen på träd och buskar antar höstfärger
i rasande takt. På bilden syns i mitten en katsurahybrid (Cercidiphyllum
grandiflora x japonica) och till höger om den kentuckykaffe (Gymnocladus
dioica). Så ser det ut när jag kommer tillbaka med tidningen under armen. Rätt
fint men lite vemodigt. Snart är det kala grenar i stället.
Jag köpte mig en ny kamera i går, en Panasonic Lumix CX 7.
Kameror är numera nästan som små datorer, så det är mycket att lära sig. Frågan
är om jag någonsin kommer att behärska allt. Hur som helst har jag i dag ägnat
mig åt att försöka ta lite bilder och det har gått hyfsat men det känns som om
jag utnyttjar en bråkdel av kamerans potential. Ovanstående bild är ett exempel
där jag absolut märker skillnaden. Min gamla kamera var näst intill oduglig då
det gällde att ta helbilder på träd. Den här bilden blev betydligt bättre men jag
tror att jag kan komma ännu längre, när jag lärt mig nyttja alla inställningar.
Närbilder kräver en stadig hand och att kameran samarbetar.
Jag försökte mig på att avbilda de små blommorna på en klematis, Clematis
speciosa, men resultatet känns inte helt bra. Här finns utrymme för
förbättringar! Clematis speciosa har inte något svenskt namn men den är väldigt
lik blek trumpetklematis C stans. Båda dessa kommer från Japan och är
halvbuskar. De blir således delvis vedartade men fryser tillbaka mer eller
mindre under vintern. De är inte alls slingrande och kompenserar sina små
blommor med att få ett stort antal i stället.
Stormhattar blommar för fullt i trädgården så här års och
jag försökte mig på en närbild av ett nyförvärv från förra året, Aconitum austroyunnanense.
Köpt på plantmarknaden i Kiekeberg utanför Hamburg och relativt obekant för
mig. Beskrivs som halvslingrande. Än har den inte kommit så långt i fråga om
slingrande men den blommar i alla fall med vackra blå stormhattsblommor. Den
här närbilden blev jag lite mera nöjd med.
Vid min entrétrappa blommar Actaea simplex ’Brunette’,
höstsilverax (Tidigare Cimicifuga). Bortsett från den häftiga bladfärgen och de
kontrasterande vita blomkolvarna har den en utsökt fin doft. Att öppna dörren
på morgonen är just nu en fröjd för näsan.
Tidlösa heter det, eftersom de blommar vid en ovanlig tid.
Ibland hör man också namnet ”nakna jungfrun”. Det syftar då på att de inte
blommar samtidigt med bladen, utan dessa kommer först under våren. Jag har en
hel del tidlösor (Colchicum) på olika håll i trädgården och flertalet har redan
blommat över. Den här heter ’Harlekijn’ och är en förhållandevis ny sort. I
England har man besvär med andra språk, så där använder man sig ofta av en
inhemsk stavning och då heter den ’Harlequin’. Det ser man även i det anglofila
Sverige men det är alltså fel. Låt oss ära dem som äras bör nämligen
holländarna som introducerat denna fantastiska tidlösa.
Det finns också slingrande klematis som är höstblommande.
Clematis serratifolia med sina lite diskreta gulgröna, rätt små blommor
tilltalar mig. Den blommar länge, från slutet av juli till in i oktober. Inget
överdåd av blommor. Man får gå nära och njuta av de fint tecknade, enskilda
blommorna. Då känner man en härlig frisk doft dessutom, vilket inte är så
vanligt bland klematis.
Blomrikare är ’Anita’. Den blommar i september här hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar