lördag 21 april 2018

Plötsligt blev det sommar


Det som är skillnaden mellan begreppen ”klimat” och ”väder” är bland annat att i det första begreppet har det skett en utjämning till genomsnitt. En mars som är kallare än normalt kan exempelvis följas av en april som är varmare än normalt. I det långa loppet jämnar det ut sig. April har hittills enligt SMHI varit tre till fyra grader varmare än normalt i våra trakter och i den gångna veckan fick vi vissa dagar med rena sommartemperaturer. Det har gjort att växtligheten tagit ifatt förseningen och nu är allt i stort sett som vanligt. Jag såg i dag hur kastanjerna har börjat öppna sina knoppar och små ljusgröna blad vecklat ut sig.

I går njöt jag i fulla drag på landet med 23 graders värme och man kunde lätt klädd äta sin lunch ute i ett skuggigt läge utan minsta obehag. I söder blommar många växter vid ungefär normal tid nu, ja i en del fall tidigare än förra året. Ett exempel är halmgul kejsarkrona, Fritillaria raddeana.


I lökbädden hittar man de små blommorna av Tulipa bifloriformis ’Starlight’. Den lilla narcissen som syns på bilden är en obekant rymling från någon närstående gammal plantering. Jag har totalt tappat kontrollen på de här småttingarna som dyker upp här och där, troligen spontansådda. Jag antar att den härstammar från någon sort i gruppen cyclamen-narcisser, som jag planterade en del av på 90-talet. Huvuddelen har flyttats härifrån, då jag helt grävde upp och lade om stenpartiet i början på 00-talet men nu dyker en del små ättlingar upp här och där.


Mera svårodlade lökväxter försöker jag odla i kruka i mitt lökhus. Allt går inte så bra men nu blommar i alla fall en fin junoiris, Iris orchioides ’Baschi’. Jag har haft problem tidvis med att små möss gnager på blomknoppar och de första bladspetsarna på just iris och även krokus. Ingen jätteskada men blommorna deformeras.


I skuggan i woodlandet breder ungersk tandrot, Cardamine glanduligera ut sig i stadig takt. Den har väl lite mer än tio år på nacken i det här läget och de första åren gick det långsamt. Nu växer den med flera kvadratmeter per år. Det finns plats för mycket till.


I stenpartiet börjar nu, ett par veckor tidigare än förra året, stor backsippa att blomma, Pulsatilla vulgaris ssp grandis. En underart som tidigare sågs som en egen art, men nu inordnats som underart till vanlig backsippa. Den är alltid tidig - flera veckor tidigare än andra backsippor.


I förra bloggen berättade jag om den nyröjda delen av tomten i söder och hur jag planterat rododendron i en del av den. I går planterade jag i den solbakade delen där en syddracena, Cordyline australis ’Purpurea’.


Nu tänker ni som läser detta, att något gått riktigt snett i huvudet på mig. Var lugn - jag förstår naturligtvis att det här liljeträdet från Nya Zeeland inte har en chans i min trädgård trots växthuseffekten. Orsaken till att den nu får ståta här med sin en aning exotiska uppenbarelse är, att den inte längre ryms inomhus i min sommarstuga på vintern. Takhöjden räcker inte till längre. I vintras fick den hanka sig fram med de översta bladen vikta. Nästa år kommer det inte att gå. I stället kommer den att få en sista säsong i frihet och dö en långsam död nästa vinter. Jag gjorde så med en kamelia som blivit för stor förra våren. Den fick en sommar på sig. Trots en elakartad vårvinter verkar den trots allt ha klarat sig med livet i behåll. Jag får bevaka den och återkomma med rapport.

tisdag 17 april 2018

Säsongstart


För mig brukar trädgårdsäsongen starta på allvar med två händelser. Den ena är den första övernattningen på landet och den andra är besöket på trädgårdsmarknaden på Kiekeberg i Hamburg. Ofta sammanfaller dessa båda i och med att jag åker från sommarstugan i Kungsbacka efter att ha sovit över där. Det gör att det blir några mil kortare bilkörning. I år är allt försenat och jag hade inte riktigt fått ordning på landet för att bo där över natten. Jag åkte alltså från Göteborg i fredags morse och besökte på eftermiddagen Hachmanns rododendronplantskola i Barmstedt, några mil norr om Hamburg.

Besöket hos Hachmann var egentligen den här gången huvudsyftet med resan. Jag gjorde i höstas i ordning för plantering av ett antal rododendron på en nyröjd del av tomten. Där såg i mitten av juli förra året ut så här. Rododendronplanteringen planerades för det område i bakgrunden som är röjt, med en stor grov trädstam i mitten. Rishögen till höger eldades upp senare på hösten och där är nu också moget att plantera. Där blir det annat än rododendron. Ännu inte helt klart vad.


I går planterade jag sju rododendron som jag köpte i Tyskland. Det var följande sorter: ’Caruso’, ’Erato’, ’Great Dane’, ’Goldprinz’, ’Hummeltanz’, ’Kabarett’ samt Rhod makinoi. Redan tidigare i höstas satte jag här också en planta av Trochocendron aralioides, som jag haft i kruka länge. Ursprungligen frösådd. Jag vet att den är en rådjursfavorit så den var skyddad med nät i vintras. Jag tog bort nätet i förra veckan i tron att när vintern var över skulle rådjuren söka annan föda. Tyvärr hade rådjuren en annan uppfattning, så nu är den busken bladlös. Den lär komma igen med nya blad men lite förargligt. Hur som helst ser det hela ut så här efter plantering. Jag får återkomma med blombilder på de olika sorterna i en senare blogg.


Hamburg visade sig vara ett dåligt val då det gällde vädret. Lätt regn i fredags eftermiddag och ihållande regn hela lördagen. Den typ av regn som man knappt märker förrän man inser att man är helt genomblöt. Samtidigt var det tydligen sol och 20 grader i Göteborgstrakten. Det gjorde att en del blommar spurtade ordentligt här medan jag var borta. Forsythior och påskliljor börjar nu slå ut. I Hamburg var de redan i full blom men några dagars värme så är vi nästan ifatt.


Jag tog ett fåtal bilder i går. Vädret var gråmulet och trist och jag hann inte med så mycket. Jag tänker åka ut i morgon och stanna till fredag. Det kanske blir läge att återkomma med lägesrapport efter det. Här är i all fall tre bilder. Första visar den synnerligen pålitliga och långlivade gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’. Den andra visar en vårstjärna från Cypern vid namn Scilla lochiae. Förr benämnd Chionodoxa lochiae och saknar svenskt namn. På Cypern är den utrotningshotad och fridlyst. Sista bilden visar malkanunneörten Corydalis malkensis, som har en fantastisk spridningsförmåga. I går hittade jag ett exemplar i gräset minst tio meter ifrån stenpartiet, där den egentligen hör hemma. Nästan lite ogräsvarning, men den är väldigt sympatisk, eftersom den någon tid efter blomning helt vissnar ner och inte syns mer förrän nästa vår.





söndag 8 april 2018

Tvåsiffrigt


Riktig vår brukar det kännas som först då termometern för första gången visar tvåsiffriga plusgrader. Det skedde i den här veckan och i dag blev det en riktig värmechock med 17,5 grader när jag var på landet. Alla rådjursskydd för det vintergröna åkte nu bort och jag kunde börja städa lite i rabatterna. Vårblommorna formligen exploderar i solvärmen. I stenpartiet har spridit sig dels en blå klon av våriris vid namn ’Pixie’, dels en form av gul bägarkrokus, Crocus chrysanthus. Jag har egentligen inte planterat dem där utan de får ses som rymlingar från lökbädden intill. Här i stenpartiet verkar de trivas bättre än i lökbädden.



I lökbädden blommar den här krokusen som jag är lite osäker på. Troligen är det Crocus dalmaticus ’Petrovac’, dalmatinerkrokus,  men viss reservation eftersom alla namnlapparna är borta. Synd att inte veta säkert eftersom jag gillar den mycket skarpt.



Intill växer sedan många år Colchicum trigynum, som visat sig pålitlig här.


En bra bit därifrån finns en annan tidlösa som antagligen är en annan klon av samma art. Jag planterade för rätt många år sedan ett par exemplar av Colchícum trigynum som jag fick som vildinsamlade från Armenien. Jag tror att detta är en av dem.

För en dryg vecka sedan skrev jag i bloggen om en ny våriris ’Katharine Gold’ och utlovade bild på utslagna blommor. Det höll på att helt utebli. Rådjuret var framme och åt upp dem. Men en eftersläntrare kom undan och blommar nu, så en blomma kan jag alltså visa upp.

Jag har en vanlig julros, Helleborus niger, som jag haft svårt att hitta en bra plats för. Den har funnits här i långt över 20 år men aldrig trivts särskilt bra, trots att den fått flytta otaliga gånger. Nu mår den hyfsat bra där den står och blommar med rätt fina blommor i år. Hoppas att den nu skall växa till sig ordentligt, för än är den inte speciellt imponerande.

På lökängen är det nu främst krokusar som blommar och några våririsar.

onsdag 28 mars 2018

Vintern gör comeback


I år visar sig vintern ovanligt efterhängsen. Ibland gör den reträtt ett par dagar men återkommer ideligen med förnyad kraft. Senaste rycket kom i går natt med över fem centimeter nytt snötäcke här i Göteborg, när det gamla nästan helt smält bort, i alla fall där solen kommit åt. På landet kom det inte lika mycket nysnö men där ligger å andra sidan snön decimetertjock på norrsidan. Södersidan är i princip snöfri även efter gårdagens snöfall som redan smält bort där. Den här våren artar sig alltmer som skräckvåren 2013. Hoppas inte att det får samma negativa effekter i trädgården.

Jag var där ute för precis en vecka sedan, då det var en riktigt solig och varm dag. Då hittade jag flera lovande vårtecken och läste då också i SMHI:s prognos att nu skulle snart vårvärmen anlända. Jag såg fram mot att ungefär i dag skulle jag kunna njuta av fullt utslagna snökrokusar. Så här såg det ut då.



Idag kunde jag tyvärr konstatera att rådjuret som går där hade tyckt att det behövde mina krokusar i magen i stället. Alla blommorna var helt avbetade. I stenpartiet växte lite spridda självsådda bägarkrokusar. Inget som rådjuret ännu hittat. Det blir spännande att se framåt påsk om de får stå kvar. Av någon anledning tycks de gula inte vara lika frestande.


I lökbädden står våririsarna beredda att slå ut helt. Det behövs bara ett par lite varmare dagar så kommer de. Första bilden visar nyplanterade Iris ’Katharine Gold’, som är en mutation av den kända ’Katharine Hodgkin’, som mist den blå anstrykningen i blomman och nu närmat sig den ena föräldern, gul snöiris. Den andra är en nära släkting, ’Sheila Ann Germaney’. Den brukar vara nummer ett men kanske blir nummer två i år. Jag återkommer väl med bilder på de fullt utslagna blommorna.



I lökhuset är det snabb utveckling nu. Här kommer bilder tagna i dag på Colchicum szovitsii ’Pink Form’, Colchicum szovitsii ’Snow White’ och Crocus cvijicii. Det behövs lite sol för att de skall öppna sig helt och jag var där på förmiddagen då solen ännu inte når dit.    






onsdag 7 mars 2018

Svag känsla av vår


För en vecka sedan klagade jag över bister kyla och bitande vind. I dag är det betydligt bättre. Fem grader varmt och sol. Visserligen en aning beslöjad men likväl. SMHI hotar med snö i morgon så jag valde att göra en tur till landet för att vattna lite. Vem vet om det går att komma dit under resten av veckan.

Jag tog med mig kameran och det blev några bilder. Mer vinterbilder än vårbilder känns det som, men våren skall väl finnas där någonstans i framtiden. Liten våraning i dag i alla fall. Just nu ligger snön decimeterdjup i stenpartiet. Abies veitchii ’Rumburk’ får numera nät omkring sig sedan rådjuren för ett par år sedan nästan åt upp den. Än ser den lite konstig ut i formen men den har repat sig bra i övrigt. Framför och till höger om den finns det nu plats för lite nya växter, efter det att jag tog bort den japanska vildrosen som växt sig alldeles för stor där. Det får bli lite spännande inköp på växtmarknaden i Kiekeberg till våren.



Rådjuren har koll på om jag missat något. Ingen våldsam trafik i år men snön avslöjar spåren. Här fanns inget att hämta så den gick vidare.


Låga rododendron kan bli rätt bitna om man inte skyddar. Det räcker med ett tunt nylonnät som här. Har man inte det, finns stor risk att framför allt knopparna äts upp.


I lökhuset såg det för ett par veckor sedan lovande ut, att jag snart skulle kunna få njuta av de första blommorna. Kylan fick allt att stanna upp. Här kan man skymta en vit knoppspets i Cochicum szovitsii ’Snow White’. Det behövs bara att temperaturen klättrar upp lite, helst med några soliga dagar så skall den nog slå ut snart.


Iris bucharica ’Baldschuan Yellow’ har kommit en bra bit på väg, men då det gäller den får jag nog vänta flera veckor till innan jag kan hoppas på blom.


onsdag 28 februari 2018

Kall avslutning på vintern

Ja, även om det inte direkt känns så i dag så är vi inne i vinterns slutskede. I går var temperaturen som högst uppe i -6 och det blåste en byig nordostvind på upp till 16 meter per sekund. Jag besökte landet för att se till så att allt fungerade med uppvärmningen och för att slå på lite vatten i en del krukor inne och i källaren. Det var kallt och jag beslöt raskt att för resten av dagen fick det bli innevistelse. I natt var det nere i 12 minusgrader och fortfarande klockan 11 är det – 10. Visserligen blåser det lite mindre, bara 10 meter per sekund, men det känns absolut inte lockande att gå ut. Det får bli lite bloggande i stället.

I år är det exakt 45 år sedan jag för första gången fick en egen trädgård att syssla med. Tor Nitzelius, känd intendent och lignosexpert i Göteborgs Botaniska brukade säga att man behövde 30 år för att avgöra en buskes eller ett träds härdighet. Han tänkte då på att det är ungefär den tid som behövs för att alla typer av väder skall ha förekommit. SMHI använder också en trettioårsperiod för att räkna ut medelvärden för vädret på en ort. På 45 år bör man alltså ha varit med om det mesta.

Så är det, och när jag ser på TV om ”snökanonerna” på södra ostkusten kommer jag onekligen att tänka på vintern 1987. Den 7 januari antecknade jag då följande i en dagbok jag förde på den tiden: ”Kölden har Sverige i ett järngrepp. När detta skrivs är det -23 ute. Inte nog med det, det blåser också! Det är en ringa tröst att det är värre på annat håll. Öland, orkan med 40 meter per sekund. Gotland -20 grader och 25 meter per sekund.” Då liksom nu var vattnet i Östersjön ovanligt varmt och snön vräkte ned på sina håll längs ostkusten. Besvärligt läge är det just nu i östra Småland och på Österlen men alltså inte riktigt lika eländigt som i januari 1987!

Officiellt mättes på morgonen den 10 januari 1987 -23,4 grader i Göteborg. Som högst steg temperaturen under det dygnet till -21,3. Då kunde man tal om isdygn! 1987 blev också den vinter, som härjat värst bland mina växter i trädgården och även i botaniska dog massor av buskar och träd. Bland annat reducerades rododendronbeståndet där kraftigt. Den vintern var till råga på allt den tredje i följd med extrem kyla och många träd och bukar var alltså redan tillbakasatta.

Egentligen är det inte bara extremt låga temperaturer som kan skada växterna. Det kan spela väl så stor roll när kylan kommer. Kraftig kyla under tidig höst innan växterna mognat av kan skada mer än 20 minusgrader i januari. Särskilt besvärligt kan det ibland bli under våren när vi drabbas av så kallad ”marsnare”. 2013 är det värsta året i det hänseendet som jag upplevt under 45 år. Då blev vinterskadorna nästan lika stora som 1987 trots att temperaturerna 2013 knappt gick under -10. Det som knäckte mycket var den långa perioden med högtryck mellan den 10 mars och den 3 april. Då var dagarna soliga och relativt varma medan temperaturen nästan varje natt under i stort sett hela den perioden sjönk ned till minst -5 grader. Många nätter var det nedåt eller under -10. Så sent som den 31 mars var det i Göteborg -6,4 vilket är högst ovanligt så sent. Många växter lockades i gång under de soliga dagarna och orkade inte anpassa sig när kylan kom snabbt på kvällen. Normalt superhärdiga växter som blåbär och enar frös tillbaka i naturen. Den sommaren och nästa blev för oss ”somrarna utan blåbär”.

Men det har också ibland handlat om vintrarna ”utan vinter”. 2007 och 2008 hann exempelvis vintern aldrig komma enligt SMHI:s definition, utan hösten gick direkt över till vår. Nästan samma var det 2016 och 2017 då vintern begränsades till ungefär en vecka.


Hav tröst ni som läser detta. Det kommer bättre tider. 1987 då jag den 15 mars klagade över att det nog inte skulle bli någon vår eftersom temperaturen fallit till nästan -20 igen, ändrade det sig trots allt ganska raskt. Tre veckor senare kunde jag anteckna att snön var borta och att vi åt middag på altanen. Jag vill avsluta den här långa väderbetraktelsen med några bilder, som visar hur det kan vara vid ungefär den här tiden under sådana år då vintern uteblivit. 

Colchicum trigynum den 28 februari 2016


Crocus biflorus 4 mars 2008


Crocus crysanthus ’Prespa Gold’ 22 februari 2015


Iris ’Sheila Ann Germaney’ 5 mars 2017


Iris ’Lady Beatrix Stanley’ 5 mars 2017


Galanthus elwesii 22 februari 2015


onsdag 31 januari 2018

Våren startar i botaniska

Ungefär så här års brukar jag försöka starta igång vårkänslorna genom ett besök i Göteborgs Botaniska Trädgård. Där är det ofta pålitligt med tidig vårblomning. I januari och början av februari kan man nästan känna sig säker på att hitta en och annan blommande lökväxt i lökträdgården. Milda vintrar som i år kan man räkna med mer än en och annan. Jag tog en lång promenad där i går i det värmande solskenet här i Göteborg. Det kändes absolut en aning av vår även om det också kom kyliga vindpustar ibland.

Tidigast att blomma är i allmänhet ett antal arter av tidlösa. Det finns flera sådana som egentligen bör kallas vinterblommande och i sin hemmiljö är vana att blomma mitt i vintern. I lökträdgården fanns det ett flertal, som blommade för fullt. Ljuset är lite dåligt så här års, så de öppnar sig inte helt men är fina i alla fall. I en del fall finare. Här kommer ett antal bilder.


Först är det Colchicum atticum, trasljusblomma, som hör hemma i södra Grekland som namnet antyder. Finns även i södra Bulgarien och i centrala Turkiet. Det svenska namnet syftar på att kronbladen efter hand delvis fransar upp sig till tunna trådar.


Colchicum doerfleri, makedonsk ljusblomma, återfinns även den i Balkanområdet.


Colchicum mirzoevae är helt ny för mig. Jag har inte sett den förut och den har troligen inte funnits utplanterad i bäddarna i lökträdgården, utan odlats enbart i kruka i lökhuset. Det är detta som är så fantastiskt med botaniskas lökträdgård. Här kan man få se sällsynta lökväxter som i normalfallet enbart finns specialsamlingar och då inte är tillgängliga för allmänheten att beskåda. Att den är ovanlig odling framgår av att jag inte kunnat hitta en enda bild av blomman på internet. Den växer vilt i Armenien och har kommit till Botaniska via Janis Ruksans.

Colchicum serpentinum, serpentinljusblomma, från Turkiet kan i likhet med flera andra tidlösor finnas i flera olika färger från rent vitt till ljusrosa. Den är lite mera lättodlad än de föregående har jag kunnat konstatera. Jag har lyckat få den att överleva några år i min lökbädd, fast numer odlar jag den bara i kruka i lökhuset. Där är den på gång men har inte riktigt börjat blomma än.



Det är inte bara tidlösor, utan även några krokusar blommar nu. Crocus baytopiorum, turkoskrokus, har en utsökt färg som kommer bäst till sin rätt, tycker jag, då blommorna inte är helt öppna som här. (Beklagar viss oskärpa i bilden) Även denna har jag lyckats odla på friland i min lökbädd.


Crocus chrysanthus, bägarkrokus, är välkänd och finns i ett otal sorter i handeln. De flesta är hybrider men här handlar det om den äkta, vildinsamlade varan från Turkiet eller möjligen Grekland. Går inte att avgöra eftersom den här i lökbädden sprider sig med frö och dyker upp på olika ställen. Just dessa växer mitt inne i en Bukiniczia kabulica, som ser ut att må lite dåligt. Jag fotograferade samma vid den här tiden förra året och då såg bukiniczian betydligt fräschare ut. Även den är en som frösår sig och återfinns numera i stora delar av lökträdgården.


Slutligen en art från ett helt annat släkte nämligen en ranunkel, Ranunculus calandrinioides, sidenblomsranunkel. Tittar man i SKUD anges den som en rumsväxt och det skall bli intressant att se hur den kommer att utvecklas här på friland. Den är nyplanterad så framtiden får utvisa hur det går. Första vintern har den alltså klarat så här långt. Hemlandet är Marocko, där den växer i Atlasbergen. Alltid spännande med afrikaner på friland i Sverige. Det finns en hel del annat från Marocko i botaniska så det kan gå även med buskar och träd.