söndag 21 maj 2017

Rhododendron 17-2

De flesta av mina rododendron har en osedvanligt riklig blomning i år. Torkan i fjol gick uppenbarligen inte ut över knoppsättningen utan tvärtom bidrog antagligen en värmeperiod vid rätt tid till att det blev mycket knopp. Här lite bilder på buskar med annan blomfärg än gul.

Till att börja med två nyförvärv för den här våren. Nya rododendron brukar blomma bra men sedan tar det ett par år för dem att etablera sig ordentligt. Då brukar de bli klent med blommor innan de kommer igång igen. Det gäller alltså att njuta nu direkt. Det kan bli sämre nästa år. Först en buske vid namn ’Walküre’. De enskilda blommorna är bland de största jag sett. Den största har jag mätt till 13 centimeter tvärs över. Jag kommer att tänka på en del rododendron från subtropisk miljö. Den ser här i trädgården rent exotisk ut. ’Walküre’ har i härstamningen R catawbiense och R griffithianum alltså en asiatisk och en amerikansk art.


 ’Brisanz’ har djupt röda blommor. Den har en rätt omfattande stamtavla med nästa bara rödblommande sorter i bakgrunden. Inte så konstigt då att den är riktigt röd och verkar heller inte blekas till rosa som annars är så vanligt.


En sort som jag haft en särskild kärlek till i många år är ’Scintillation’. För några år sedan hittade jag en bra plats för den i trädgården och i år visar den sig verkligen från sin bästa sida. Blommorna är rosa. Lite svårt att beskriva färgen. Det finns så många olika nyanser av det som går under namnet rosa. Jag skall inte ge mig på sådan beskrivning men den har en nyans som tilltalar mig mycket. Det är en gammal sort vars härstamning inte är känd. ’Scintillation’ är mycket använd vid framtagningen av nya hybrider.


’Linda’ är en williamsianum-hybrid och som sådan har den mycket vackra blad. Blommorna går inte heller av för hackor.


 ’Ginny Gee’ är en av många lyckade hybrider med ’Yaku Fairy’. Den andra arten som ingår är R racemosum. Ursprungligen planterade jag den i ett läge där det numera är riktigt skuggigt. Det verkar inte bekymra, utan den blommar lika rikligt varje år. Härdigheten har det inte varit några problem med. Inte ens den besvärliga vårvintern 2013 gav några skador. Den bara växer mer och mer och blommar hur snällt som helst. Ljust rosa blommor täcker den låga busken helt och hållet under slutet av maj. När det blev allt skuggigare här beslöt jag för att ta en stickling och plantera i sydläge i full sol. Det har gått precis lika bra det. Även den har växt till sig och blommar precis lika bra, bara någon vecka tidigare.


Rikblommig är också ’Makiyak’, hybriden mellan R makinoi och R yakushimanum. I år slår den alla rekord hos mig. Här kommer tre bilder. Först hela busken just när den slår ut med rosa blommor. Sedan en närbild på blommorna och slutligen hur den ser ut just nu då blommorna bleknat till vitt.




torsdag 18 maj 2017

Rhododendron 17-1

Nu är den sköna tid som brukar kallas ”mellan hägg och syren”. Häggen har blommat ett tag och ännu är inte syrenerna i blom. Alla träd blir nu gradvis gröna. Den första späda grönskan är något alldeles extra. Detta är också tiden då mina rododendron blommar. De senaste dagarnas värme har satt väldig fart och knopparna spricker ut så fort att man nästan kan se det. Just när jag skriver detta visar termometern på 28 grader. Varmast i år och varmast i landet. Skönt, men det betyder också att blomningen går över lite för fort. I dag ägnar jag mig främst åt gula rododendron. Jag återkommer med andra färger så småningom.

Först en pålitlig blommare, som jag sedan länge räknar in bland de allra främsta favoriterna. Det är sorten ’Princess Anne’, som är en hybrid mellan R keiskei  och R hanceanum. Här sparas det minsann inte på blommorna och här handlar det inte om någon vartannat års blomning. År för år lika pålitlig. Jag har svårt att tänka mig att vara utan den i trädgården. Härdigheten är jag lite osäker på, men nog bör den gå bra i zon 3.


Rhododendron ’Curlew’ har jag lite kortare erfarenhet av. Den har funnits här bara ett par år men ryktet talar varmt om den. En hybrid mellan R ludlowii och R fletcherianum. Troligen inte lika härdig som den föregående men också den verkar vara pålitlig då det gäller blomningen.


Rhododendron ’Wren’ har lovordats mycket. Den har varit lite svår att få tag i men för ett par år sedan snubblade jag över den i en plantskola i Tyskland. Jag slog till direkt och den var lite trög i etableringen här. Först i år efter tre år visar den på allvar sin potential. Det är en hybrid mellan R keiskei och R ’Yaku Fairy’. Färgen är mörkare gul än de flesta ”gula” rododendron. Låg och kompakt med proportionsvis stora blommor är det en utmärkt rododendron för exempelvis ett stenparti.


Om man går över till lite mera högväxta rododendron börjar jag med ett nyförvärv. Rhododendron ’Goldinetta’ som införskaffades hos Hachmann i våras. Det är en komplicerad hybrid men med R wardii i härstamningen hos båda föräldrarna. Jag kan inte uttala mig om den mera långsiktiga utvecklingen hos den här, men blomningen ser lovande ut. Färgen är mera klart gul än den nästföljande.


En av mina allra äldsta rododendron i trädgården här på landet är ’Goldbukett’. Den var en av de första vi planterade då vi började röja här. Det är en hybrid mellan en av mina favoriter sedan länge R  ’Scintillation’  och R wardii. Den förra har lämnat en tendens till rosa i blomman, som märks mest när blommorna som här är nyutslagna.



Rhododendron ’Blueshine Girl’ har i sin härstamning dels en sort ur Soulkew group som är en fortunei-hybrid, dels R wardii. Den förra har lämnat i arv de vackra lillafärgade bladskaften och den senare en ljusgul blomfärg. Här på bilden ser den nästan vit ut men i verkligheten är den mycket ljust gul.





torsdag 11 maj 2017

Vårblomning 17-4

Våren i år är osedvanligt ryckig. Perioder med sommarvärme omväxlar med perioder med iskyla. Första dryga veckan i maj blev rejält varm med temperaturer upp till 22 grader. SMHI proklamerade meteorologisk sommar för stora delar av Västkusten. Sommaren avbröts abrupt av kyla och när detta skrivs den 11 maj inleddes dagen med blötsnö som färgade gräsmattan vit och bara ungefär 2 grader varmt. Blomningen utvecklas lika ryckvis. Just nu står allt i stort sett stilla.

En blomma som hann med att slå ut under värmeperioden är ytterligare en backsippa. Det är en namnsort av Pulsatilla vulgaris ssp grandis vid namn ’Papageno’, som alltså nu äntligen blommar, ungefär en månad efter huvudarten. En backsippa med potential. Kan rekommenderas!


På lökängen är vi nu inne i det sista floret. Då är det kungsängsliljorna som lyser, Fritillaria meleagris ’Alba’. På bilden finns även den vanliga rosa kungsängsliljan med, fast den syns knappt där den står i bakgrunden. Även den fina Allium zebdanense finns med på bilden fast ännu bara i knopp, så inte heller den är särskilt framträdande.


Fritillaria pallidiflora, blek klocklilja, kommer från Centralasien och nordvästra Kina. En lättodlad klocklilja som blir gammal i ett lagom väldränerat läge. Kräver inte så mycket mer än en näve lämplig gödsel under tidig vår och ett ljust läge. Här står den i full sol i rätt mager jord och blommar flitigt varje år.


Annars har jag samlat en massa asiatiska, främst japanska växter i en rabatt som jag brukar kalla Japan. Inte någon typisk japansk trädgård, bara huvudsakligen japanska växter och kanske lite inslag av japansk stil här och där. Där blommar nu en liten juvel, Shortia soldanelloides var intercedens. Den är allmänt sedd som svårodlad men så är egentligen inte fallet. Knepet är torvblock. Den kan odlas direkt i sådana men här står den precis i kanten mellan torvblock och jord. Inte direkt solljus men ljust och södervänt.


Inte långt därifrån växer Epimedium leptorrhizum, fjärilssockblomma. Kommer inte från Japan utan från Kina men har en blomelegans som onekligen för tankarna till Japan. Ingen särskilt vanlig trädgårdsväxt men inte svårodlad den heller. Den behöver lite lagom skuggigt läge och en mullrik jord som håller fukten bra. Den är egentligen vintergrön men bladen blir lätt frostbrända på vintern om solen kommer åt för mycket.


Man behöver inte fara så långt som till Kina och Japan för att hitta bra växter för våra trädgårdar. Det finns vildväxande växter i Sverige som inte alls bör föraktas. En sådan är Potentilla verna, småfingerört. Tuvbildande och breder ut sig lite långsamt. Väldränerat i sol i stenpartiet är det en tacksam växt som inte tar för sig på andras bekostnad. Den har under åren gått under ett flertal olika namn som ibland återfinns fortfarande. (P minor, P neumanniana, P tabernaemontani)


Lite längre bort får man åka för att hitta nästa, nämligen till sydvästra Alperna och östra Pyrenneerna. Barrviva är det svenska namnet på Vitaliana primuliflora ssp cinerea. Till skillnad mot den förra är den en aning utbredningsbenägen men inte särskilt aggressiv. Även den en tacksam stenpartiväxt som mycket väl kunde vara vanligare. Jag får väl medge efter de här två bilderna att det inte skulle skada med lite rensning i stenpartiet. Det finns på bilderna en del som inte borde finnas där.




onsdag 3 maj 2017

Vårblomning 17-3

Efter en mild vinter med bara enstaka köldknäppar och en mild mars var förväntningarna stora på en tidig vår då april inleddes näst intill rekordvarmt. Två veckor in i april förbyttes värmen mot sibirisk köld och andra halvan av april blev betydligt kallare än normalt med ett flertal frostnätter. Växtligheten kom helt av sig och stod och stampade fram till Valborgshelgen då värmen gjorde sitt intåg på bred front. Allt som stått stilla i ett par veckor exploderade med ens. Magnolian ’Wada’s Memory’ som stått med halvt utspruckna knoppar blev nästan över en natt helt vit av fullt utslagna blommor. Bild tagen från grannens tomt över växthustaket.


En backsippa, den alltid tidiga Pulsatilla vulgaris ssp grandis’, har nu blommat nästan en hel månad och först nu kommer andra efter. Här är det den röda fina Pulsatilla vulgaris ’Röde Klokke’ som äntligen efter lång tvekan öppnat sina knoppar ordentligt.


Hundtandsliljorna är på gång och först är den japanska arten Erythronium sahohime som blommar troget år för år men som gärna kunde få växa till sig lite mer med förhoppningsvis flera blommor. Men man kan likväl inte vara annat än nöjd tycker jag, när man böjer sig ned och tittar noga på den här läckra blomman.


Nu börjar också rododendronblomningen så smått. Först brukar Rhododendron pemakoense vara men den hade tyvärr till skillnad mot de flesta andra väldigt dålig knoppsättning föra året och har bara enstaka blommor som knappt är värda en bild. Nummer två har desto fler blommor. Det är Rhododendron ’Topsi’ med djupröda knoppar som bleknar mot rosa när blommorna åldras. En hybrid mellan R yakushimanum och R forrestii från Hachmann.


På lökängen har nu de tidiga lökarna ersatts med flor nummer två, huvudsakligen narcisser och pärlhyacinter. Efter det kommer kungsängsliljor och Allium men de dröjer ett par dagar till.


 Jag har ett ställe i branten söder om tomten där det finns möjlighet att lite lättare ta sig upp. Det har jag märkt är rådjurens favoritpassage från söder på vintern och de hamnar rätt upp i smörgåsbordet med rododendronknoppar på låga buskar. Jag har ett tag tänkt att stänga till där för att minska rådjurstrafiken och helst med något i buskväg som är riktigt taggigt. Den städsegröna Berberis julianae är ett mycket bra alternativ och vid mitt Tysklandsbesök veckan efter påsk hittade jag en liten planta av denna. Nu planterad och det skall bli spännande att se om den kan göra någon nytta. Vi hade en sådan buske i vår förra trädgård och den var det minsann inte nådigt att trängas med. Fullt med tretaliga tornar på berberisvis upp till fem cm långa och stenhårda.


onsdag 12 april 2017

Vårblomning 17-2

Våren tickar på i rask takt. Det har varit ovanligt varmt de första tio dagarna i april och mycket är tidigt. Gräset är grönt, en del buskar börjar grönska och faktiskt är även vissa björkar som står i varma lägen precis på väg att spricka ut.

Backsippor är en av mina favoriter bland de tidiga vårblommorna och jag har planterat en hel del under de senaste 5-6 åren. Alla har väl inte utvecklats lika väl som den som alltid är tidigast att blomma. Det är Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Den har på senare år infogats som en underart till P vulgaris. När jag planterade den gick den ännu under namnet P grandis.


I lökbädden blommar den fina porslinshyacinten, Puschkinia scilloides. Den kan lätt förvilda sig och växa bra till och med i gräs. Här har den hamnat i min grusiga lökbädd där den trivs bra. Vilt växer den i ett stort område i Västasien, bland annat Turkiet.


I stenpartiet är en av de tidigaste blommande växterna uddbräcka, Saxifraga x apiculata ’Gregor Mendel’. Det är en hybrid med kulturursprung. Här växer den i ett soligt läge men med en stor sten som skuggar en aning mot den hetaste strålningen.


Julrosor har jag planterat många sorter av, men inte alltid varit så framgångsrik. En sort som visat sig mycket livskraftig och blomrik är Helleborus x hybridus ’Gelber Schmetterling’. Namnstatusen är enligt SKUD oklar och sortnamnet är egentligen ett handelsnamn. Den har nu kanske tio år på nacken hos mig och blommar lika fint varje år. Den har dessutom fröat av sig och gett upphov till flera avkommor som blommar med lika fina blommor.


En av de läckraste vårblommorna i trädgården är den lilla fina fransklockan, Shortia uniflora. Den odlas med fördel i eller alldeles invid ett torvblock. Då klarar den sig fint även i ett lite soligare läge. Annars är rekommendationen att den placeras i skugga. Man måste bara vara uppmärksam på att vattna vid torka. Den gillar absolut inte att torka ut.


Slutligen ungersk tandrot, Cardamine glanduligera. Den har jag nog kommenterat flera gånger i mina bloggar. Det är en utmärkt marktäckare i skugga. Bra som undervegetation i en lundmiljö. Den breder ut sig och täcker så småningom allt större områden. Detta är från början en enda planta, som sattes här 2002 och då kostade 60 kronor. Nu täcker den ett område på cirka tre kvadratmeter. Det som verkade dyrt för 15 år sedan har gett bra valuta för pengarna! Tyvärr är den av någon anledning fortfarande ovanlig i handeln. Något som borde ändras snarast.







söndag 2 april 2017

Vårblomning 17-1

Visst är det trevligt med vintergröna buskar under vårvintern men det är i alla fall härligt när blomningen på buskar och i rabatter kommer igång. Den här milda vintern och våren har blomningen varit riktigt tidig och nu är en del redan överblommat. Här kommer en liten kavalkad från främst den senaste veckan.

En blommande buske som ibland kan få för sig att blomma på rätt olämplig tid är hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense. Jag tror att det var förra året som blomningen blev i stort sett helförstörd eftersom den kom igång så extremt tidigt och nästan alla knoppar slog ut mitt i vintern. Resultatet blev att de frös under en kallare period och att det nästan inte blev en enda blomma kvar till våren. Den här vintern har visserligen en del knoppar slagit ut men de flesta har blivit kvar och nu kommer blomningen vid vad jag tycker är rätt tid. Ingen risk nu för svårare frost som förstör. Jag tror att det rör sig om sorten ’Dawn’. Lite osäker eftersom det är en mycket gammal buske som kommit hit som stickling från vår förra trädgård.



En annan tidigblommande buske är vit tibast, Daphne mezereum f alba. Hos denna brukar det dock bara vara enstaka blommor som slår ut på vintern och huvudblomningen kommer snällt när den skall, d v s i skiftet mars-april. (Närbilden här är tagen den 26 februari)



I lökbädden är jag speciellt förtjust i våririsar i Reticulata-gruppen. Alla är inte så långlivade men en del trivs bra med grus och god sommardränering. Man får inte missa att gödsla ordentligt tidigt på våren. Här kommer tre sorter.
1.      ’Eye Catcher’
2.      ’White Caucasus’
3.      ’Spot On’




För ungefär 15 år sedan planterade jag ett par knölar av malkanunnört, Corydalis malkensis. Den beskrevs för mig av Henrik Zetterlund i botaniska som ”Världens bästa nunneört – typ”. Den självsår sig som ogräs, men eftersom den vissnar ner helt och hållet ungefär när övriga blommor börjar blomma, är det inget problem. Att man ständigt river upp knölarna när man rensar ogräs tycks inte bekymra den. Det bidrar mest bara till spridningen. Den växer vilt i skogsmiljö i norra Kaukasus och rekommenderas egentligen främst för lite skuggigare lägen i trädgården. Här växer den villigt i mitt sydvända stenparti. Jag har tänkt att flytta några knölar till min lökäng eftersom den sägs kunna naturalisera sig i gräs.


På lökängen har de tidigaste krokusarna, bägarkrokus och snökrokus, blommat ett bra tag och börjar nu vissna. I stället är det sorter av vårkrokus, Crocus vernus, som tar över. Narcisser står just i begrepp att slå ut. Den här bilden är ungefär en vecka gammal när detta skrivs.








söndag 26 mars 2017

Vintergrönt på våren

Under vintern kan jag inte påstå att jag saknar det gröna så mycket. Det känns naturligt att det inte finns så mycket. När det börjar ljusna och våren är på gång tycker jag att det känns uppiggande med vintergröna buskar i trädgården som ger friska färger emot allt visset och brunt. Jag har många rododendron exempelvis men också en hel del annat bladgrönt. Särskilt har jag under den senaste cirka tioårsperioden planterat en hel del nytt städsegrönt på södersluttningen av tomten där det mest var en rätt skräpig naturtomt tidigare. Här är några exempel på smått och stort som ser piggt och grönt ut när man kommer ut till trädgården så här års. En del har jag skrivit om i tidigare bloggar så nu får det ses som uppdatering med nytagna bilder efter ännu en vinter.

Elaeagnus x ebbingei köpte jag i min lokala handelsträdgård för några år sedan. Jag hyste väl från början lite svagt hopp om huruvida den skulle klara sig. Känns härdighetsmässig lite på gränsen. Med det har det hittills inte varit några problem. Däremot inträffade första vintern något som jag inte räknat med, nämligen att en älg, eventuellt med hjälp av något rådjur betade av nästan vartenda blad. Någon vårvintergrönska blev det inte det året. Den fick nya blad men stannade upp en del i utveckling. Numera nätinhägnar jag den på vintern. Efter att jag tagit bort nätet ståtar den just nu vackert grön med silvriga bladundersidor. Snyggt!


Lite längre upp i backen hamnade för lite längre sedan en storbladig lagerhägg, Prunus laurocerasus ’Rotundifolia’. Tidigare erfarenheter av denna storbladiga sort från min förra trädgård i zon 2 har varit nedslående. Där var den betydligt sämre härdig än andra lagerhäggsorter och klarade inte vintrarna särskilt bra. Den frös regelbundet tillbaka och bladen dog för det mesta. Här går det bättre, även om den något år som nyplanterad skadades en del. Nu börjar den bli hyfsat stor. Den är kraftigväxande och bör kunna bli flera meter hög med tiden.


I bakgrunden på lagerhäggsbilden ser man en bambu. Det är Fargesia angustissima, som om man skall tro mina böcker inte skall ha så stora chanser att överleva ens i zon 1. Det är en uppgift som inte verkar stämma. Här har den stått i över tio år och är i dag som högst uppe i 4 meter.


En släkting till den vanliga lagerhäggen är Prunus lusitanica, portugisisk lagerhägg. Dess ursprungliga hemort ger onekligen intrycket att den bör vara dåligt härdig. Den växer som namnet antyder i Portugal men även på Kanarieöarna och i Nordvästafrika. I Göteborgs botaniska växer den här arten på flera ställen sedan många år. Ursprunget i det fallet är Marocko, där fröer insamlades i Rifbergen. Jag har en ättling till en av buskarna i botaniska.


Järnekar har alltid lockat mig och när Göteborgs botaniska sålde små sticklingsplantor av lite ovanliga arter för 5-6 år sedan slog jag till. Av dem finns Ilex pernyi, kinesisk järnek, kvar. Jag har alltid beundrat de exemplar som växer i botaniska och hoppas att den här skall växa till sig så småningom till något som liknar deras träd. Rådjuren har inte kunnat lämna den i fred så än är den verkligen inte någon jätte.


I närheten av de här rätt ömtåliga buskarna hamnade ett nyinköp från förra året Sarcococca saligna. Inget svensk namn på just den arten så jag kan väl kalla den för smalbladig sötbuxbom. Jag var då inte bekant med den och visste inget om härdigheten. Släktnamnet kände jag igen och trodde att den kanske var härdig i Sverige. När jag började söka på den kunde jag konstatera att den allmänna uppfattningen i engelskspråkig litteratur var en annan. Enligt böckerna skulle den inte tåla under -5 grader eller i alla fall inte så kallt som -10. Jag tvingades dra slutsatsen att det nog skulle bli en kortlivad växt hos mig. Första vintern har dock inte medfört något problem. Framtiden får utvisa hur det går när det blir en mera normal vinter.


Slutligen en vintergrön berberis som jag nog skrivit om förr. Namnet är Berberis darwinii, darwinberberis. Den hör hemma i Chila och Argentina och ses ofta som den kanske vackraste i berberissläktet. Sådd av mig med frön från en buske på Shetland. Nu har den klarat tre vintrar här utan minsta skada. Jag hoppas få uppleva blommorna någon gång innan den fryser bort.